- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
371

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vingklippte fågeln utanför en kyrkdörr; där Lars då återfick
mänsklig gestalt. Inne i kyrkan stod en ung man — han vände
ryggen åt mig — och öste guldpängar ur en stor kista. Alla
socknens fattiga stodo omkring honom och togo emot guldet. —
Men detta föll från deras bänder till marken, och för hvarje
guldmynt, som föll, växte där upp ett träd, tills hela kyrkan blef
förvandlad till vår trädgård med björkskogen — och eå väckte
mor mig.»

»Far önskar nog att du toge Lars. — Men hvem var den
andre?»

»Helsa Lars i Tallhullt att han får se sig om annorstädes.»

»Jag har så gjort, men han flr envis som synden och litar
på far. Får han nej nu, så lagsöker han oss genast. — Jag är
frestad önska att Elsa kunde både fånga och »täcka den snåle
stråkfågeln. — Hon skulle gärna ge far anstånd. Yi få väl hålla
god min så länge, du är ännu för ung.»–

»Jag går till kyrkan, och stannar i prästgården tills hao
rest sin väg; pastorskan vill gärna ha hjälp med att väfva
dukagång,» inföll Tora lifiigt.

»Ar jag bara ur vägen de här par dagarne, så tänker jag
nog att Elsa är slug nog till att nappa Lars och vingstäcka
honom. — Skada att mor väckte mig, det hade varit roligt att få
drömma midsommardrömmen till slut.»

»Drömmar rinna som strömmar. Men nu får du stå upp
och hjälpa mig med sysslorna,» svarade modern och gick ut ur
dotterns kammare.

Häradsdomaren Gunnar Gunnarsson hölls af befolkningen
i denna karga skånska hembygd för att vara en rik bonde. Hau
hade verkligen egt en, efter förhållandet där i orten, gan*kastor
förmögenhet, men hans två söner — äldre än Tora — hade
kostat honom ansenliga summor vid skolan i staden och nu vid
universitetet. Gunnar hade alltid velat gälla för en vän af
kunskaper och upplysning och det fanns en tid, då han af egna
medel byggde en af den vidsträckta socknens folkskolor. Nu var
hans gård skuldbelastad, Lars i Tall hult hade under de två
senare åren inlöst de mest betydande inteckningarne, och under
detta ekonomiska tryck hade Gunnar fått en eådan fasa för
ökade kommunalskatter, att han numera motsatte sig hvarje förslag
till att bygga ett fattighus eller anlägga en fattiggård i socknen.

De öfrige bönderna tyckte nästan bättre om Gunnar sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free