Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter dennes hand. »Ha’n I tänkt på mig, så har jag tänkt
på er och längtat efter hembygden, som hjorten efter friska
källan.»
»Ja, vi hade vål en del att förlåta hvarandra. — Du har
vållat mig stor sorg och skam med din rymning; det är väl
att du söker upprätta mitt namn inför belackarne. — Man har
sagt, att jag var — var Jöns i Storegård.»
Nils tyckte, att denna sista mening kom med ansträngning,
liksom om det varit en tung börda, som Toste vältrade från
sig; men själfva orden föreföllo på samma gång så lustiga, så
att han måste skratta.
»Den karlen och Toste Persson! Nej, så dum är ingen.
Folk vet ju, att Nils spelman fir som Jerusalems skomakare.
Världen omkring, han med sina lBster, jag med fejlan.»
»Du har inte lagt bort den gamle Adam, Nils. — Meu
nu, då jag återfått mitt eget — det vill säga — jag föreställer
mig, att du nu, som en kristen människa, stannar hos oss och
låter tiggeriet vara.»
»Men far då. Se, hur fin Nils är!» afbröt Kerstin och
drog Nils i rocken, hennes vanliga varningssignal, då det gällde
att ej reta fadern. »Nu skall Nils först och frSmst ha mat och
en hvilostund, sedan få far och han talas vid.»
»Fiolen, den häDger vid honom, och det är den syndens
lem, som måste afhuggas och kastas i elden, om hans själ
skall kunna räddas,» mumlade Toste, då dottern förde Nils ur
kammaren.
I skafferiet, dflr fadern ej kunde hora dem, framdukade
hon mat för gästen, men Nils mSrkte, att hennes rörelser voro
häftiga och oroliga.
»Hftr står något på, som ni dölja,» sade Nils och vägrade
att röra maten. »Hvarfor vill Toste behålla mig?»
»Jag iörstår honom ej riktigt; men i natt grät han och sade,
att hans frälsning berodde på, om du kom tillbaka som den
förlorade sonen eller ej. Hade han nu bara ej fått syn på den
där olycklige fiolen! Nils, den får du ej röra hfir! Du kan
aldrig tro hvad jag lidit, sedan jag tog ned den från väggen
och gaf dig den?»
»Har Toste varit så svår mot dig, för det du hjälpte mig
bort?»
»Nej, han har aldrig nämnt den saken. — Men, Nils —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
