Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Frans Ejlert och Gunborg voro skolkamrater. Hans far
var sergeant, men utom tjänsten förstod han ej att hälla sitt
anseende uppe bland ortens bönder; han hade blifvit enkling,
när Frans, den sjunde i ordningen af barnen, kom till världen.
Frans var en rask, vacker pojke men vild och häftig samt böjd
för hämnd, när han nödgats ge vika för någon, starkare än han
själf. I skolan var han Gunborgs beskyddare mot de kamrater,
som ville gäckas med henne för hennes finare kläders skull,
och han följde henne hem genom den ödslige skogsstigen, men
han tog tillika välde öfver flickan, så att hon i allt lydde hans
vilja. Skolkamraterna kallade dem i smyg för herrskapet
Ejlert.
Till Svante Nilssons gård kom gossen aldrig; han förstod
att folket därstädes ringaktade hans far. Sedan, då Frans blef
vuxen, visste han att Svantes hustru, som tillhörde en gammal
odalsmanssläkt på den skånska slättbygden, ej ansåg honom på
långt när jämnbördig med hennes dotter, ändå mor Marna själf
tyckte sig ha klifvit ner ett par steg, när hon gifte sig med en
skogsbo i ett annat landskap. Moderns sträfvan gällde nu att
få sin dotter ingift i den stolta, förnäma bondesläkt, som Marna
själf tillhörde.
Detta låg och glödde i ynglingens sinne samt manade
honom till kamp mot Gunborgs föräldrar, och det blef honom
en lätt sak att förmå flickan till att i all hemlighet
sammanträffa med honom nere i byn, ån hos någon handtverkare, fln
hos finsömmerskan eller i handelsboden, och då de unga aldrig
hade ensamma möten, trodde folk att dé bara råkades
tillfälligtvis. Gunborgs föräldrar anade ingenting om allt detta; de visste
att Frans skulle bli militär, som fadern, och därmed var han
flyttad utanför deras lag och umgänge.
Samma år, som Frans Ejlert blef volontflr, kommenderades
han ut till Danmark med en del af vårt andra krigsfolk, och
före sin afresa från fosterbygden hade han sitt första ensamma
möte med Gunborg. Han hade utsatt platsen, hans mors graf
på kyrkogården, och där träffades de en lördagskväll; Gunborg
hade då till ärende att pryda sina två syskons grafvar, som lågo
intill fru Ejlerts.
Solen var nyss nedgången och från klockstapeln ringdes
Mariaklocka, som det då ännu hette, till maning att hvilodagen
stundade för människor och arbetsdjur, och under de förklingande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
