Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta lyckliga tillstånd varade ett par månader, under
hvilken tid Gunborg undvikit sockenkyrkan; hon hade öfvertalat
•in man att de i stället skulle köra till nästa socken för att där
höra en berömd präst, som predikade i den där nyss färdigbyggda
kyrkan. Gunborg tyckte sig ’vara upplyftad öfver jorden och
dess kval, när orgeltonerna brusade genom templet.
Men så kom en söndagskväll, då mor Marna kom in till de
nygifta för att underrätta, att där skulle vara nattvardsgång i
sockenkyrkan nästkommande söndag, och att Gunborg då
tillsammans med sin man borde gå till altaret och anamma
sakramentet, som aed var för alla nygifta.
Gunborg gaf till ett skri och föll som död till golfvet, och
det dröjde en stund, innan den förskräckte mannen fick se henne
återkomma till sans. Men mor Marna baria småskrattade och
menade tro på, att sådana fall ej voro ovanliga bland unga gifta
kvinnor, men att det var klokast att ej uppskjuta nattvardsgången
tills längre fram.
Från den söndagskvällen började Gunborg visa ett svårt
sinne; äfven detta tog mor Marna som en naturlig och
öfver-gående sak; den påföljande fredagen lät hon hos prästen anteckna
det nygifta paret till alrargång, utan att spörja Gunborg.
På söndagsmorgonen måste Gunborg med halft våld förmås
att kläda sig; Olof Dahl ville att de skulle afstå från kyrkfärden,
men dä hämtade mor Marna ’ín fader Svante — de gamla bodde
i en sidobyggnad på gården — och han tvang dottern till lydnad,
så att hon tyst lät leda sig ut till vagnen. I kyrkan öfverfölls
hon af samma drömd?ala, som betvungit henne under vigseln.
Hon hörde prästen tala med samma ohyggligt gäckande stämma,
som hon hört vid sin vigselakt, och församlingssången — kyrkan
hade ingen orgel — ljöd i hennes öron som ett vildt skrän.
Viljelöst följde hon alla kyrkobruken, reste och satte sig när
församlingen gjorde det, och när turen kom till henne, gick hon
ur bänken) och ställde sig bredvid sin man ute på gången samt
föstes af andra åkta par fram till altaret.–»
»Ja, Sone, men-dfir — där. — Det är det värsta!»
»Det är så, det är så, Niklas, och jag vill ej försvara henne.
Hon sade, att när prästen sköt oblaten innanför hennes läppar,
var det som om ett flammande eldhjul vridits omkring i hennes
hufvud.–»
»Sone, du, detta var hennes lifshjul, som blifvit antändt, så«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
