- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
455

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till på trefoten, når lågan från några träpinnar började verka
på bottensatsens tjocka lager.

»Kåra hjärtans, kom in och drick en tår! Yädret är böst
till att vara sist i april; du kan också få frossan; dn är redan
hvit om lftpparne. För allan del kom in, kaffet kokar i rappet!»

»Tack så mycket, Berta, men jag skall vara hemma igen
innan meraftondags; jag skall bära nt maten till plöjarne. Är
sölfven färdig? — Inte! Ja, kom då ändtligen med den så fort
ske kan! Ajöss, Berta Rönn!»

Ingri tog nu genstigen öfver åkerfältet upp till skogsdungen,
där rönnen knoppades, och haselns hängen strödde sitt gala
frömjöl öfver gräs och blåsippor. Hon stannade vid ett af träden
och slog armarne kring dess stam. En snyftning bröt sig fram
öfver hennes skälfvande mun, men skrämd af ljudet slftppte hon
sitt tag, såg sig omkring och skyndade med ännu snabbare steg
mot hemmet.

* *

*



Det var högsommar. Där firades bröllop i Åke Nilssons
gård, hela släkten och det stora oskylda gilleslaget följde med
tyst bifall brudparets uppförande. De unga tu visade ingen
opassande ömhet mot hvarandra, men de bytte; vänliga ord, som
sig borde, och bruden blef hyarken rödare eller blekare, ån hon
var förut, då hennes forne lekkamrat, som äfven var bland
gästerna, syntes i ringen, innan kronan skulle dansas af henne.

»Sådana där barndomstycken äro som snö om våren; den
faller lika lått på det fattiga tistelbladet som på det blommande
äppelträdet, och den smälter så fort. Äppelträdets gröda blir
lika vacker för det — bara icke frost följt på vårsnö,« nickade
gummorna.

Men brudens mor greps plötsligt af en stor fruktan. Hon
kunde ej längre värja sig mot de minnen, som nu stormade in
öfver henne, när hon såg sin nnga dotter stå i flickringen med
förbundna ögon och brudkronan emellan händerna, famlande
efter något hufvud, på hvilket hon kunde sätta den profetiska
prydnaden.

Gamla mor Åkesson mindes med rysning sin egen
bröllops-kväll, då hon stängdes inne ensam med den för henne så godt
som okände karl, som nu var hennes äkte man. Ingen män ni-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free