Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Haraldssons tröga, obeslutsamma natur hade ofta
frestat hennes tålamod; nu var det på väg att brista, när hon
såg, att ban gått att gömma sig bakom hennes morbror för att
slippa från det obehag, som Margretas förflugna ord vållat
honom. Sven hade nämligen på gilletstått tyst och hört hvad Margreta
sagt, utan att stäfja hennes skarpa tunga. Detta var fegt, och
lika ringa mod visade han, då han gått att taga riksdagsmannen
till medlare, tyckte Ingri.
»Ja, du behöfver inte vara rädd för, att jag hållit
Margreta kvar, tills du kom hem!» sade hon, uppfångande ein mans
spanande blick in i lillstugan. ^ Henne gaf jag den orlofsedel,
hon förtjänar, och eå får du, bäst du kan, reda dig som vittne.
Vår släktskap med enkan efter din kusin är nu en gång för alla
bruten, från min sida åtminstone.»
»Nå, därmed år ju den saken slut,» afgjorde Morbror Sone.
»Någon tingsak blir dår icke af den historien, ty jag har låtit
gästgifvaren veta, hvilken plats han och hans fru intaga bland
oss själfsuttne bönder, och att de böra hålla sig på mattan. Din
man och jag ha haft viktigare ting att afhandla,® tilläde han
med ett litet slugt småleende.
Ingri hade nu återvunnit väldet öfver sig själf. »Det år
roligt för mig att höra», sade hon dock något torrt Morbror
Sone skulle ej få beträda henne med någon otillbörlig
nyfikenhet.
»Eom med in i lillastugan, jag vill i denna sak gärna höra
dina tankar,» sade då Sven med en ton, som om han eljest
alltid plägade handla alldeles på egen hand. Där var kommet
ett liflignre uttryck i hans stora, granna ögon, och han bar sitt
hufvud högre, än han plägade i hvardagslag.
Ingri följde, utan att brådska, efter de två männen och
stängde dörren efter sig.
»Det var för Sven Haraldssons eget väl, som jag
häromsistens tog honom med bland det där laget, du vet,» började
riksdagsmannen: »Jag vill nämligen ej bli återvald mera, utan
önskar få din man, min systerson, till min efterträdare vid riksdagen.»
Blodet rusade upp till Ingris kinder, och en hastig
glädjeblixt bröt fram ur hennes ögon, men hon präsaade läpparne
hårdt mot hvarandra.
»Nå, b vad tycker du?» Svens ton . lät retlig. Morbror
Sone betraktade henne oförmärkt från sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
