Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du tanker på att flytta — kanske att gifta dig?»
»Jag behöfver val ej lägga ut mina tankar härompass; det
talar val för sig ajftlf, att jag gått har hela min ungdomstid och
väntat, att en dag skulle komma, när ingenting stod emellan oss två.»
Hon kände sig djupt sårad och förnärmad af hans ord och
den ton af jämlikhet och hemligt förstånd, som han anslagit.
»Du borde ej ha lagt bort katekesen, utan läst flitigt på tionde
budordet,» svarade hon kort och rätade på sig, utan att se på
bonom.
»Jag kan ej lägga min talan i denna sak, men jag tror
som så, att då jag icke blef uppsagd ur tjänsten vid
riksdagsmannens död, så — så–»
»Var det en afgjord sak, att mjölnarsvennen skulle bli hans
efterträdare,» gäckades hon.
Men nu blossade han upp. »Hvad rangen anbelangar, så
kunde jag blifvit både bonde och rusthållare efter
riksdagsmannens egen kusin, men jag kunde inte ta Margreta, för jag trodde,
att ungdomskärleken höll i, efter som jag fick platsen på
kvarnen här.»
»Ja, hvar och en dömer efter sin art, och du kan inte ha
bättre vett än andra af dina likar. Men sträfvar du efter
bonderang, så kan du ju höra dig för hos Margreta; där är nog
ingen af mitt stånd, som går dig i vägen. Du får flytta ur
tjänsten den tjugofjärde oktober, om du har lust.»
Han sjönk samman till tjänarens ödmjuka hållning inför
hennes förnäma, afvisande svar, och nu insågo de med ens båda,
att klyftan dem emellan var lika oöfverstiglig, som då hon
bands af hänsyn till sina föräldrars önskningar.
Kunde väl hon, den rika enkan efter en riksdagsman, taga
en så lågtänkande karl till husbonde och styffar åt sina barn?
Hur hade han egentligen kunnat komma på den inbillningen
att någonting i världen kunde göra honom till jämlike med
hans stolta, förnäma matmor? Gunnar undrade detta, när han
tafatt fingrade på sin mössa och frammumlade en ureäkt för
sin dristighet och erinrade om ordspråket, att »Frågan är fri,
når hon är ärlig.»
Ingri svarade blott med att på den nedslagne
pulpet-klaffen räkna upp hans lön.
Kär han var gången, sjönk hon ned i en länstol och brast
i gråt. Hvarför månne Gunnar, som såg ut som en fin karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
