- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
472

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du spörjer ideligen med hån, Mattis. Du vet bäst, att
här nu i vårt land är långt emellan de prAster, som foÄriå slikt,
och du vet också, att de, som på senare tiden försökt kraften
af mässboken, ha misslyckats. Denne gengångare är dessutom
mycket svår, och endast din bok kan få makt med honom.»

»Godt, så får du då förtälja, hvad som vållar, att han ej
får ro i sin graf!»

»Det vill jag; men mitt sinne Sr tungt som Sauls sinne,
och jng vill först försöka, om jag kan blifva min egen David
och med strängnspel få den dystre anden att fly bort. Man ser
och hör så mycket mörkt och tungt nu, då man, som jag,
vandrar vida omkring; men mest lSgger nu den osalige dödes oro
tyngd öfver mina tankar.»

* *

*



Öfver den trånga sparrstugans enda takfönster sänker en
sjunkande marsdag ett kyligt ljus öfver torftiga furumöbler,
öfver virke och träkubbar, som torkat i stugans heta
jfirnugns-värme, öfver knippen af torkade örter och ett par böcker uppe
på det blåmålade hörnskåpet. En stark doft af hackadt
granris uppstiger från golfvet och vficker tankar på liktåg. Sone
har dragit fram fiolen ur kalfskinnspåsen och spelar den
tung-einta melodien till folkvisan om den döde brudgummen, och
under det han spelar, reciterar han, nSstan hviskande, den urgamla
visans tre första verser:

»Det var sunt en afton, d& allting var tyst,

d& skulle den döde till liten Kerstin gå

— Hon gråter efter honom uti löndom. —

Han knackade p& dörren med händerna tv&:

’Statt upp, lilla vSnnen, drag låset ifrå1!’

— Hon gråter efter honom uti löndom. —

’Vill du ha att veta, hvem som här vill in,

så är det lille vännen, eller fästemannen din.’

— Hon gråter efter honom uti löndom.»

Mattis har lyssnat uppmärksamt, under det han fortfor att
slojda; hans min blir allt mer och mer begrundande, och allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free