Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon trodde, att skogen har sina skyddsandar, liksom templen
ha kvar sin kyrkogrim, som värnar dem, när folk i orätta
ärenden intränger i helgedomen.
Elin läste sig fram till prästen i denna samma vår och var
nöjd med att. genast därefter fä flytta ifrån kojan till byn invid
hafsviken, som kalla9 Fotevik, och tjäna hos samma bonde, hos
livilken hennes far haft arbete. Modern måste ensam hålla ut
i kojan; men hon var aldrig fri från rädsla för skogen.
Underliga sägner gä om Fotevik. Ett blodigt slag har för
minst sina sjuhundra år sedan stått där; tusentals krigare drefvos
då ut i viken och funno döden, och deras vålnader ropa ännu
nattetid ve öfver, att kropparne ej blefvo jordade i vigd mull.
Nära invid stranden finnes en stor ättehög; där inne bor en prins,
Magnus skall han ha hetat, och icke heller han blir, där han
skall vara; där skådas ofta syner vid hans grönskande grafkulle.
ty han var den, som vållade den blodiga striden. Elin hörde
snart talet om detta, men hon tyckte dock, att de urgamla
gen-gångarne vid Fotevik ej voro så hemska som skogens mörka
hemligheter, och dessutom fann hon enart en vän i den stora byn.
Lave hette han, en lättlynt sälle var han och visste ännu icke
själf, hvad han borde slå sig på för yrke. Än tog han tjänst hos
någon skutskeppare för att göra en kortare färd, än for han
med gamle fiskar-Lasse någon tid, än tjänte han som sven hos
en mjölnare. Men lika glad var han alltid, och ett fagert
utseende hade han äfven.
En sommarkväll, då måne och stjärnor speglade sig i
Fotevik, låg Lave med fiskar-Lasses båt invid stranden nedanför byn
och väntade på herrskapsfolk, som tingat båten för att segla till
Skanör och Falsterbo i det klara månljuset. Elin hade gått ner
till stranden för att önska honom lycklig färd öfver vikens
många sandrefvar, och medan de två nu i ensamhet’ gingo och
talades vid, förtäljde Lave, att han på fullaste allvar slagit sig
ihop med fiskar-Lasse för att idka hans yrke och ville på stunden
trolofva Elin.
Hon blef häpen och vek undan för honom, men han tog
henne fatt, och hon lät honom kyssa sig; men i samma stund
drog en seglande svart sky öfver månens skifva, och tre gälla
klagoskri ljödo där ute från Foteviks blekblå vatten. I skälfvande
skräck slog Elin armarna om ynglingen, och i sitt öfvermod ropade
han då ut öfver sjön: »Hören, I gastar alla, att Elin, Petter Vågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
