- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
486

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är ett ogrundalöst naturskönt skådespel med lampor
och musik!« inföll dottern.

»Jungfru Kftmpe tycker om musik?»

»Skulle jag inte det, når det år byns manfolk, som blåser
rakt som englar på sina blanka basuner! Men för allt kärt,
tittelera mig icke jungfru, fast jag den tittlaturen med heder
och ära och renaste samvete mäktar uppbära! — Se så, de
gick på rim, sa* skräddare Tim. Jag vill eljest bara säga, att
den vanliga titteln, jag blir gratulerad med, är Haltanicka,»
till-lade hon med ett litet lågt skratt, så innerligt godmodigt, som
om öknamnet beredde henne en stor hjärtefröjd.

»Hon är sådan Gud skapfna, och när hon nu går mot
de fyrti, gör det lika mycket,» mumlade den gamla. »Se så,
nu smälldes köksfönstret igen! — Jag ids inte stå här längre
nu och horna; la voss kralla voss ner till köket och få en tår
varmt i skröttan! Skådespelet kan du glo mera på från
kökstrappan.»

Dottern låt blicken ännu en gång fara öfver den granna
t ail an, som om hon velat för hela sin lifstid inprägla den i
minnet till andlig vägkost; så släppte handen sitt tag i
trappräcket, och med en häftig knyck for kroppen åt sidan. Hennes
ena ben var betydligt kortare än det andra, och når hon nu
satte sig i rörelse, vaggade hon, som om kroppen vid medjan
vore sammanfäst med videkvistar under hennes svarta ylleschal.
Men med ena handen höll hon dock beskyddande modern i
armen.

»Mor har fyllt åttio år och börjar stubba på ögonen och
snubba på fötterna,» sade hon med ett mjukt, varmt tonfall.

* *

*



En liten koja med hvitlimmade lerväggar och ett halmtak,
på hvilken mossan ligger i små gröna, svällande kuddar, och
svinmollan spirar med långa, bladfattiga stänglar, ligger vid
landsvägen, ett stycke utanför staden. Det kringboende
landtfolket benämner denna bostad Kämpesans husahåla;
stads-boarne kalla den Tilla Kämpes chateau, emedan
lappsömmerskan är så stolt och lycklig öfver att bo i eget hus, »som ej
har annan husvärd än vår herre.»

Från landsvägen skiljes kojan af en smal, inhägnad täppa,
där »löjtnantshjärtan» blomma om våren i sällskap med ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free