Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönfallande blick, som dock endast träffade moderns nacke, ty
gumman låg nu med armbågarna på fönsterbrädet och
stirrade ut.
»Jo, så Haltanioka hon ftn tittlerades, så hade hon i alla
fall kunnat bli gift,» fortsatte gumman envist, »och jag skulle
kunnat vara svärmor till Per Smed, som nu är en rik knase, fast
han i den tiden var en fattig nybörjare. Men Tilla, kantänka,
tyckte väl, ej han var förnäm nog till henne. Hon lAste i böcker
om grefvar och baroner —» Mor Kämpe fnös föraktligt.
Tilla Kämpes blida ansikte uttryckte den djupaste smärta,
och det dröjde en stund, innan hon förmådde tala, men så bröto
orden fram häftigt, lidelsefullt, som när en länge innestängd eld
ändtligen får luft och slår ut i flammor.
»Per var mer än för god åt mig, stackars krympling! —
Han var som en rank fura i skogen, och jag var som den uslaste
hoppande groda bredvid honom. Hur skulle det sett ut? Han
sade det var detsamma, då kärleken fanns.–Men — ja —
och så låg far då till sängs; bror Jon var hemma och försökte
tredje året läsa sig fram för prästen; och jag förhörde honom i
lexorna; bror Lars — vår yngste bror — behöfde ett grand
till suttgänge här, och mor vann ej stort förtjäna —»
»Just därför hade det varit din stora skyldighet att hurra
till att gifta dig med den, som förmådde så mycket mera,»
kno-tade gumman.
»Och jag skulle ha nänts att spänna honom för ett så tungt
lass bredvid en usel krympling! Nej, om någon vill veta, hvad
kärlek är, så känner jag en, som kan säga, att den består i att
med all kraft söka bära korset själf, så ej ens yttersta armen
däraf kommer att röra vid vännens skuldra —» Hon hejdade
sig, blef röd upp till hårfästet, ryckte till sig ett bylte lappar
och började röra omkring bland dem, och när hon åter såg upp,
var det med en blyg blick, som bad, att man skulle glömma,
att hon röjt något af sitt väl gömda käqslolif.
Hon skulle synbarligen velat byta om samtalsämne, men
modern gaf sig ej, utan började på nytt mumla om barn som
hälst tänkte på sig själfva, och det var af fruktan för, att den
gamla åter skulle nämna ett visst namn, som Tilla nu tog ordet.
Men nu fick hennes språk, som klingat så enkelt och rent, då
orden framsprungit ur hennes hjärtedjup, åter en stark tillsats
af flagor efter främmande ord, som hon uppsamlade i familjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
