Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ödesdigert, som det för henne fullständigt blottade modern
tröstlösa uppfattning af dotterns framtidsutsikt.
Glömsk af allt omkring dg, låg Tilla Eftmpe framstnpa
öfver bordet i tyst, flämtande bön, af hvilken blott enstaka,, af
snyftningar halfkväfda ord nu och då hördes i stugans tunga
tystnad. Den gamla modern stirrade på dottern i stum
rådlöshet. Aldrig förr hade hon sett den gladlynta Tilla i ett dylikt
upp-rördt tillstånd, och i hennes förslöade själ fanns ej en aning om,
att det var hennes, moderns, sträfva vidrörande af dotterns djupa
lifssorg, som nu gaf fart åt de svarta tankefåglarnes tunga
vingslag samt dubbel kraft åt deras hvassa klor och näbbar. För
första gången fick hon nuen inblick i sin dotters djupaste själslif,
likeom Tilla i moderns ångest för sitt bräckliga barns framtid.
Mor Kämpe brukade ofta själf med en viss stolthet säga,
att hon gift sig till kojan, som ännu gaf dem fritt husrum, och
för henne9 af fattigdom, arbete och familjebekymmer förslöade
själ fanns numera blott en sorg, den, som en hotande nöd skapar.
Hon hade burit ett djupt agg till sin dotter, för det denna ej
skapat familjen bftttre vilkor genom att gifta sig med don driftige,
framåtsträfvande bysmeden, och gumman hade ej aning om
en kärlek, allt för djup och äkta till att vilja eller väga lägga en
så tung familjebörda på föremålets axlar, utan försakande togs
den på sina ega. Inför denna våldsamma själsstrid ryste den
gamla, fann ej ett ord till tröst, utan vände sig skrämd mot
fönstret och utsikten mot landsvägen.
Ljudet af trädgårdstäppans knarrande grind bröt den tunga
stillheten, och mor Kämpe ryckte till i sin stol. »Upp med dig,
Tilla! — Ut i kammerset och hybscha till dig i synen och håret.
Vi få främmande,d ropade gumman ifrigt och torkade sig i ansiktet
med en af de linnelappar, som lågo på bordet, medan dotters
for upp och ut ur stugan, så fort hennes halta ben förmådde
bära henne.
»Titta ut, det är Per Smed, som kommer! Han har
käppar med sig åt mina solrosor och binder upp dem, innan
han går in. Jag har kikat och glanat efter’n hela dagen,
för jag drömde om, att vi hade eldsvåda i vårt hus, och det
betyder något att drömma om, att elden är lös och ej står till
att utsläcka. Tilla är inte fyrtio år, ska ni veta, och Per har
aldrig haft någon annan,» fortfor mor Kämpe h viskande, och
knappt hörbart tilläde hon bakom sin hand: vHan var på visit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
