Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Förtjusande! utropade Palmrot
Ljung stödde armarne mot bordsskifvdn; hans blick uttry ckte
barm och vämjelse, men där kom tillika något hotande i det
> härjade ansigtet, när snobben klef fram till en blond, smärt flicka,
husets ena dotter, som en stund stått i en vrå och leende
betraktat det rörliga lifvet i stugan.
i — Har jag den åran? Snobben gjorde en bugning, som
rent af slog tjänstefolket med häpnad. Jo, här var en riktig fin
herre, det var 6ynligt nog!
Ljung reste sig till hälften; händerna knöto sig, men med
en^djup, tung suck sjönk han åter tillbaka i skuggan.
Endast husbonden såg den bleke mannen; alla de andra
väntade, att husets dotter skulle dansa ut, innan de följde efter.
‘ — Här är sed, att vi systrar själfva bjuda upp; men där
är jo Anna Greta, hon valsar gärna, svarade den unga flickan
kallt och sköt fram städerskan samt gick så själf hastigt fram till
bordet.
— Vill Ljung inte dansa ett par slag?
Han flög upp som i en feberdröm, och inom ett ögonblick
voro de inne i vinjlet.
Ett sorl uppstod bland de gamle karlarne, som spelade
»Svarte Petter» och »Stora hunden», det steg och kväfde sången
för en minut, lade sig dock hastigt för en befallande vink från
husbonden. Sången togs upp högre, men genom den valsande
flickan for ett plötsligt styng, hon förstod, att hon gjort både sig
och främlingen löjliga, då hon, i sin ifver att muntra honom,
dragit honom fram ur den skymmande vrån.
Det var också en underlig syn. Hon, i sin mjuka, fina
ylle-klädning med spetsar kring hals och armar och den tjocka, ljusa
flätan uppfäst med ett par glänsande stenkolsstjärnor, förd i
valsen af en högväxt man med förnäm hållning, hvars
tiggartra-sor blott till hälften skyldes af ett gråhvitt buldansförkläde.
Han tycktes ha glömt allt. Hon var likblek och erfor en
obeekriflig känsla af blygsel, Äckel och vämjelse, när hon kände
hans smala, slappa hand omsluta hennes fingrar. En aning om
denne mans djupa fall och förnedring grep henne med isande
makt. Det svartnade för hennes ögon, hon snafvade, hängde
tungt på den trasige mannens arm; han såg ned på henne
och mötte hennes skrfimda blick, spratt till och drog sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
