Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig in i porerna. Hon kunde ej mera se ¿t den vrå, dår den
förfallne mannen satt och lekte nervöst med locket till
silfver-kannan. Stora världens dy hade för företa gängen vidrört henne.
Leken flög ¿ter yr, nästan vild, från rum till rum. Genom
hela huset bugtade och svängde sig den sjungande, trampande,
nigande och bugande raden ut p¿ gården, där små drifvor af snö
och hagel hade samlat sig vid husknutarne. Här bröts den långa
kedjan, och ett vildt snöbollskrig aflöste den gamle dansen.
Ingen var ifrigare i detta krig än den blonda fliekan; hon
tycktes aldrig kunna få nog af den hvita, rena snön öfver sig
och emellan sina händer; det var, som om hon känt ett behof
att bada sig däri.
Inne i den tbmma stugan satt Ljung orörlig, då husfadern
hastigt inträdde.
— Håll ut här i morgon och låtsa om intet; annandagen
kan herrn — jag vill ej veta ert verkliga namn.— komma in till
mig! Något slags arbete kan herrn möjligen. — Ja, tänk efter.
Herrn »kall ej blifva utan skydd; men här passar herrn ej.
— Palmrot är ingen kamrat för herrn i arbetet åttninstone.
Jag är — bokbindare, mumlade främlingen.
— Godt, då äro vi på det klara!
Flämtande, snöiga i håret och päaxlarne kommonu pigorna
för att duka bordet till nattmaten, och då klockan slog
midnattstimmen, sutto alla vid bordet, muntert glammande och gräfvande
djupa skåror i de rågade smörskälarne, ärligt sträfvande att göra
heder Åt detta rikliga smörgårdsbord.
Till och med Ljung hade deltagit i samtalet, men tystnade
då han såg, att Olaus nyfiket stirrade på honom.
— Barn, läs aftonbönen! sade husmodern, sedan hennes blick
bjudit tystnad.
Yngsta dottern, en tolfårig flicka med tankfulla ögon, reste
sig och läste ur psalmboken veckodagens aftonbön, och dä efter
barnets innerliga amen en julpsalm uppstämdes af hela
församlingen, sänkte främlingen sitt bleka ansigte i de smala händerna,
och mellan de fina fingraroe droppade tårar, som bröto sig i ljusens
skimmer likt daggdroppar i en soluppgång.
Det var också morgongryningen till ett nytt lif, som
uppgick för den urspårade.
Hvem han var, vet jas icke; han blef en aktad
industri-idkare i ett af våra grannland.
4t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
