Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fin se mitt hem förvandlat till en lekstuga för ungar och bråte!»
utropade Erik med en surmuien pojkes vresighet, något <jpm
skulle ha tagit sig komiskt ut för alla andra än för den hederlige
Lars, som i Erik ej såg en ung man på tjugusju år, utan, en
gosse med en del ovanor, men mycket lofvande i alla fall.
Erik hade åter rest sig upp från stolen och gick nu mot
dörren. Det var ingalunda hans verkliga mening att verkställa
sin hotelse, ty han saknade medel att resa tillbaka till
universitetet. Men det hade hela tiden varit honom motbjudande att
komma hem utan examen; det ständiga festandet med kamrater,
som varit orsaken till, att han ännu blott var »herr Erik», hade
dessutom tagit hårdt på hans kroppskrafter, och han kände sig i
hög grad retlig, olustig och tung i hufvudet
»Adjö, Lars! Hälsa mamma,» sade han med tjock stämma,
ty i detta ögonblick kände han ett oändligt medlidande med sig
själf, emedan han ej rätt visste, hvar han skulle styra sina steg
för att med någorlunda bibehållen krigsära draga sig undan den
gamle trotjänarens och sin mors förebråelser. Det var för att
en stund uppskjuta återseendet med henne, som han gått till
Lars.
»Herr Erik, hvad gör han?» ropade Lare ängsligt.
»Hvad vet jag?» Erik visade sin gamle vän ett ansigte
blekt af sinnesrörelse och tilltagande illamående i följd af stugans
starka furulukt, hvilket hos honom väckte föreställningen om
svarta likkistor.
»Förlåt min frispråkighet! Jag såg inte, att herr Erik var
så sjuk, och det var svårt för mig att se gamla kyrkoherdens
son sitta, där de bespottare sitta,» sade Lars vekt och förde sin
långe, axelbrede gunstling varsamt tillbaka i halmstolen. »Sitt
nu stilla här, så springer jag i en handvändning till prästgården
efter skjuts.»
Erik kände, att just en promenad i den friska vinterluften
skulle göra honom oändligt godt; men den gamle trotjänarens
antagande, att Erik var allvarsamt sjuk, visade denne en utväg
att i hemmet undgå alla ledsamheter af det lidna nederlaget.
Hans sjukdom skulle gifva en antaglig förklaring öfver, att han
ej fick sin examen.
»Skräm bara ej mamma?» bad han, och en känsla af blygsel
gjorde rösten osäker.
»Kommer aldrig i fråga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
