Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad ger da för det, Anna-Cella?» •
»Tjugo kronor, når Olavee och Marja äro vigda vid
hvar-aadra.»
»Jag behöfde allt styframe i förskott, det år en hel del,
som skall köpas i dyredom på apoteket.»
»Du får pångar, för det du har på kärran hår, vet jag.»
Anders mumlade något, som låt likt en svordom.
»Hår har du en krona i förskott,» sade hon, efter det de
en stund tysta gått bredvid hvarandra, »och så skall jag köpa
tre midsommarkäppar med ris och kransar,» sade hon instållsomt.
»Jag skulle också helst ha tag i Marja, om medlet skall
verka.»
»Det kan ske. Hon skall komma för att köpa nattvioler;
passa på bara!»
Nya flockar af blomsterförsäljare slöto sig nu till Anders,’
och då Anna-Cella, en välbergad bondkvinna, ej ville förväxlas
med dessa korgmadamer, köpte hon af Anders två målade
kfippar med fyra små vispar i toppen, lät honom pryda hvart
och ett af dem med en liten krans af förgät-mig-ej och tog så
en genväg öfver de temligen branta klipporna, som stängde
ut-sigten till den del af halsviken, där båtarne från skärgården
plågade lägga till.
Med ansträngning arbetade Anna-Cella sig uppför den
br&nte gångstigen, hvars slitna, solstekta mossbeklädnad var hal
som is. Korgen och käpparne hindrade henne från att
ordentligt gripa tag i buskar och ljung, när foten gled; korgen tycktes
upptaga hela hennes uppmärksamhet, sedan hon blifvit ensam.
Gång efter gång lyfte hon häftigt på locket och såg efter
om allt var, som det borde, och slutligen stödde hon sig
flämtande mot en klippa, afslet en böjlig kvist, snodde den
kring handlofven till ett smidigt band, med hvilket hon fastknöt
locket, innan hon fortsatte vandringen.
Men upprörd in i djupet af sitt hjärta tycktes hon blott,
för ett ögonblick kunna låta tankarne vandra från denna sin
börda, ty bäst hon gick, spratt hon till, hugg med den lediga
handen häftigt efter korgens grepe, stannade flämtande och
fortsatte ej sin gång förrän hon genom en springa på korgens lock
hastigt kikat ned i dess gömma.
Framkommen till vikens rand såg hon en båt lägga ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
