Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag, undertecknad, Anna-Cella Svensa förskrifver mig till
Anden Olson Ek, för att antingen lefvande eller död betaia tjugo
kronor för den sak vi kommit öfverens om.»
»Skrif nu bara ditt namn på!» sade Anders, sedan ban läst
upp skuldförbindelsen.
»Du kan skrifva det med, det är lika säkert,» mumlade hon,
fasthållande sin korg med båda händerna.
»Nej, Anna-Cella, sådant Ar förfalskning, vet du väl. Rita
nn till namnet bara, skall du snart se din fattiga systerdotter
sitta under sitt eget fikonaträd i din grannes gård. Hvad har du
i korgen? Höns?»
ToGrynty sade hon häftigt, ryckte till sig pennan och med
venstra handen, stödd mot korgens lock, lutade hon sig fram
öf-ver bordet och skref med långa bokstäfver sitt dopnamn under
papperslappen.
»Bjuder du så på kaffe, Anna-Cella?»
»Nej, jag vill ut i luften. Jag skall — jag skall köpa en
blyant att — att räkna med. Kanske jag möter Olaves och
får honom med mig hem.»
Dåstgheten försvann, då hon kom ut i luften, men bullret
och sorlet inne i staden plågade henne, med feberaktig
häftighet gjorde hon ett par uppköp och tog så vfigen tillbaka mot
hemmet. Nu undvek hon klippstigen och valde den längre, men
svalare vägen genom skogen. Då hon kommit in i boklundens
skugga, löste hon af sig hufvudduken för att svalka sin
värkande hjässa. Men ju längre hon gick, ju hårdare bultade det i
tinningarne, ju vildare trängdes tankarne i hennes hjärna
och ju häftigare kämpade känslorna i hennes flämtande bröst.
Hade det då ej varit Guds vilja att hennes syster, den
fattiga fiskarhustrun, med sina fem små barn och en sjuklig man,
skulle få något af hennes sammansparade gods, eftersom båten
gick, just som hon kom till stranden? Var det egentligen
hennes, Anna-Cellas, gods och icke styfsonenn? En hustru eger ju
ingenting, får ej draga något ur mannens bo. Mannens nej —
men sonens, styfsonens? — Hade bara ej den tattarlika Ella
förgjort Olaves, så hade Marja, fager som hon är och god och
bra på allt sätt, fått Olaves, och då hade allt blifvit så godt och väl.
Men nu skulle den vilde slagskämpen, han som med sin knif nästan
gjort Anna-Cellas bror till krympling, snoka omkring i hennes hus.
Den febersjuka kvinnan skrek till och högg hårdt tag i korgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
