Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Moster Stina och morbror Sven komma ja, och da vet
ju, hur illa din far högg Sven i armen.
»Rufva de på det ännu!» skrattade hon till. »Var du bara
inte ängslig föi far, han reder sig’ mot tre »¿dana som Sven
Klint, och på en begrafning håller far sig stilla.»
»Olaves! Olaves du, kom in ett tag! Jag tror, vi få bära
din mor ut ur sommarstugan, der är visst för varmt Go kväll
Ella, är du ute och vistas i dessa krokarne? Akta dig, att do
inte hänger upp dig på slånbuskarne och får rifvet skinn.»
»Då skall jag allt söka bot hos någon klokare än Anders
Hjälplös. Du kan bara akta dig, att inte Anna-Cella kramar
dig, till tack för det du doktererat lifvet ur henne!»
Flickan skälfde af vrede och de långa hårflätorna rörde eig
som glänsande ormar nedåt hennes hvita lintygsärmar. Elias
hår var för tjockt att bäras i en enda fläta nedåt ryggen och
för tungt att ligga öfver hjässan.
Anders snappade häftigt efter andan, och i kokande harm
grep han flickans ena fläta och snodde den kring handen.
»Anders, släpp!» dundrade nu Olaves och knöt handen.
Anders lydde den befallande stämman, men ryckte dock
ett par häftiga tag i flätan så att flickans kind böjdes ned mot
hennes runda skuldra.
»Kommer du, Olaves?» sade Anders nästan rädd för Ella.
»Ja, gå före!»
Olaves gick fram till Ella; det hade nu blott behöfts, att
hon med tårar sökt upprättelse hos honom. Målet för hennes
och faderns sträfvan och hopp skulle då varit vunnit, ty den
unge mannen lågade af vrede öfver den skymf, Ella lidit, och
aldrig hade hon synts honom vackrare än i sin vilda vrede.
Men all besinning hade nu lämnat henne, och det var blott
med yttersta möda, hon kunde tygla sig så mycket, att hon med
afbrutna ord förmådde sätta faderns inbjudning till begrafningen
som villkor för en försoning. Därpå var hon med ett par viga
språng på andra sidan om klippan, som begränsade
skogsdungen.
»Anders, som i hemlighet förde uppsikt med Olaves, hade
ej gått längre, än att han tydligt hörde Elias villkor, och då
Olaves i vildt sinnesuppror kom fram till honom med föresats
att genomdrifva Elias vilja, förekoms han af Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
