Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett af mina ungdomshänders glada arbete, gifvet åt
Änna-Cella innan bon fick anbud att bli kvinna på Hallbo och styfc
mor till dig, Olaves.–Ja, det var på den tiden, dä jag ej
visate någon fagrare dftka än Anna-Cella. — Och nu, Olaves,
inför dig och den allvétande blå himlen öfver våra oförskylda
hufvuden sätter jag det som märke och kännetecken, att om
där på innersidan af denne förseglade och tillackade ask står
ett A—C. B. D. inuti ett brinnande hjärta, inbrändt med
g\1>-dande järn, så betyder det, att asken är af ett Varmt hjärta af
mig gifven till Anna-Cella Bengsdotter, hvarom—»
»Men hur skulle mors ask ha kommit in i eken?» afbröt
Olaves otåligt. »Mor var inte den som teg, när hon saknade
något af sitt.»
»Om du ville ge dig en smula till tåls, Olaves lille, sä
skulle jag beskrifva, hur konstig Anna-Cella var på
blomstermarknaden: Hon hade något i sin korg, som hou var så rädd
om, som om det varit hennes ögonstenar. Jag trodde, det var
höns, hon sade själf gryn, men jag trodde, hvad jag ville,
glyt-tade ett känne under locket och såg, att det var någOt, som låg
i ett papper, och jag tog det för en ost, som hon skulle skänka
sin syster. — Se nu på själf att locket, som är tilltryckt med
en fingerborg, är lagligt orördt och tråden osönderskuren, och sä
i Guds namn titta vi i asken!»
Tråden skars af och efter något besvär och många
underliga vridningar på munnen lyckades det Anders att med sin
fäll-knif bända upp locket, då ett helt regn af silfvermynt med stänk
af guldpänningar rasslade ned på klipphällen emellan de båda
männen.
»Du store, syndalöse Melander, en så oförbegripelig
rikedom i en rutten ek!» utbrast Anders häpen. »Grena* pängarna
med fötterna, Olaves, så de inte trilla och titta så bara här i
locket! Var det inte, som jag sade, här stå alla bokstäfverna af
Anna-Cella Bengtsdotter i det svedda hjärtat —»
»Skulle någon ha stulit asken från mor?»
»Tror det inte, tror inte det, Olaves lille! Anna-Cella var
en tagvarén kvinna. Nej, min oförbegrundalösa mening är, att
hon, då — då det inte såg ut till att kunna ske på bättre vis,
hade tänkt att låta något af sitt verldsliga goda öfvergå till sin
systerdotter.
• Gena = mota.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
