Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på golfvot, så att ingen från gården skiille kanna se hennes
före-hai vande, och Öppnade kapseln.
»£n nöt,» utbrast hon undrande och eftert&nksamt vAndande
föremålet emellan fingrarne.
En liten ojAmnhet tycktes gifva henne en hållpunkt för tanken,
och hon förde nöten nArmare ljuset för att granska den och såg då
tydligt, att ett hål var borradt genom skalet och noga tillsmetat med vax.
Flickan blef så förunderligt blek vid denna upptAckt och
kastade hAftigt nöten på bordet, grep ifrigt efter det oammanvikna
papperet, i tanke att den innehöll en till den afskyvArda kosten
hörande teckenskrift.
Hon genomlAste papperet flere gånger, innan meningen blef
henne klar, men nAr hennes arbetande tanke Andtligen lAt henne
¿e hela sanningen, antog hennes ansikte ett uttryck af vild sorg.
Utan en sekunds besinning rusade hon ur kammaren, tog afståndet
från förstugan i några få språng och kom som en stormvind farande
in i stugan, dAr Anders med stilla vArdighet satt vid bordet och
vAntade, att Olaves skulle återvAnda från köket, dAr han hördes
muntert prata med gamla Johanna.
»BekAnn, Anders, om ni gjort stygga konster med Olaves
och mig, så vi skulle få tycke till hvarandra!» sade hon med
ögonen gnistrande af harm och vild smArta. »BekAnn», flämtade
hon, »eller så sant jag står h&r, går jag i denna kvAll till
länsmannen ock anger er som — klok, så mors slAkting ni Ar! Har
ni narrat Olaves att hålla denna nöt i munnen.»
»Har han kysst dig?* utbrast Anders med omAtlig förvåning
«eende upp på den hotande flickan. »NAr innande Helsigland ha
ni fattat behag till hvarandra?»
»Svara, karl!» Marja stampade hårdt i golfvet, ytterligare
vred öfver sin plötsliga förlAgenhet. »Hår står att moster
Anna-Cella förskrifvit sig till er, och att ni skall ha tjugo kronor.
Men ha ni öfvat stygghet mot oss, så tar jag hellre ett hopp
från båten ner i det renaste djupet, An jag gör Olaves olycklig
med ett sådant Äktenskap.»
öfverretningen var så våldsam, att orden kvAfdes i ett skrik,
«om öfvergick till hAfitiga snyftningar.
»O-la-ves, se — nöten — och papperet!» frampressade hon
nAr Olaves kom in.
Anders strAckte sig fram för att snappa till sig sina skatter,
men Olaves lade handen öfver dem.
Wigitrdm, Frim Btrrudttn tth Bondgårdar, 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
