Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karlens mungipor, hvilka hade bruna strimmor, och det var
med en half omedveten ängslan han föreställde sig, att denne
mun med de styfva, sex dagar gamla, skäggborsten skulle
upplåtas och blotta, hvad som doldes där innanför.
Men den barfotade förde ordet.
»Det är så, att vi fått höra, huru som herr manuensen —
det är ju så herra titleras?»
»Jag är amanuens; men hår behöfs ingen titel; sflg ni! —
Nå, hvad ha ni fått höra då?»
»Jo, att herr — ni — nej, då säger jag med förlof han
det är höfligare. Jo, att han är en stor arbetarevän, som skrifvit
mycket grant och bra om oss och våra gelikar, och fast jag ej
fir så lfird, att jag förstår de fina visorna, kan jag ändå begripa
välmeningen.»
Von Wogen kände, hur blodet steg honom åt hufvudet,
han hade nyligen läst en fin analys öfver sin senaste, så liögt
uppskattade diktsamling, och så kommer en ur sjålfva den klass,,
dflr han hflmtat sitt stoff, och kallar hans dikter — välmenta!
»Skulle ni kanske vilja öfvergå till själfva saken, min
gode man?»
»Ja, se, saken Sr den, att vi Sro födda här i närheten af
staden och alltid haft vårt arbete här med ett som annat, till»
tegelbruket kom, då vi togo betingsarbete där. Men nu har
patronen tagit arbetare, som kommit långt håken ifrån, och vi
andra trife inte med de där utbölingarne, som vill vara
duktigare Sn vi ordinarie arbetare.»
»Sådant år ju småsinne från er sida», afbröt von Wogen.
»Småsinne!» utlät sig då den brunrandige, borstige munnen.
»Det är inte därom det gäller, utan att få in en artikel i
tidningen om dessa utbölingar, som gärna kunde hålla sig hemma.
Och så kunde det inte skada, om patronen blef en smula naggadr
för det han i hettan gaf min pojke ett slag på örat här omr
dagen.»
»Ni göra mig således den äran att taga mig för en
skan-dalskrifvare?»
Den upplåtne munnen slöts igen med en smackning; den
barfotade talaren såg rådvill ut vid von "Wogens nästan hotade
ton och ljungande blick. Men nu började den tredje kaden
hosta på ett mycket nervretande sått, och sedan han efter något
sökande fått reda på spottlådan, klef han fram till ekrifbordet*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
