Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nog, nog!» afbröt fru Bergfält i lågande harm.
»Sannerligen, jag någonsin misstänkte honom för att med vett och
vilja hafva spelat en vampyrs roll!»
»Hur kom du till den bilden, mamma?» frågade Agda
hastigt. »Det var den, som räddade mig...»
»Hur jag kom till den? Hvem vet, hvarifrån sådant kom
mer? ^Den öfverföll mig plötsligt första aftonen, Otto besökte
oss här, och jag såg, hur hans trötta, slappa min fick lif af ditt
lif, medan du tycktes liksom domna och mattas. — Sångmör
äro omoderna i våra dagar; kärnfriska, hjärtevarma, klartänkta
kvinnor göra långt bättre gagn i sådana fall...»
»Besynnerligt», sade Agda, följande sin egen tankegång,
»just samma kväll stod den ohyggliga bilden som en plötslig
uppenbarelse för mig. Och sedan jag i Ottos sällskap besökte
Stångberg, förföljde den mig envist»
»Stångberg! Ja, han är ju också, en så kallad
stämnings-människa, som lefver på hustruns sega, tysta kraft, troligen
utan att ana det. — Men Otto, hans Skuggspel ställer honom
i en helt ny belysning...»
»Ack, kära mamma, hvad betyder i verkligheten ett
människohjärta emot en formfulländad dikt med verklighetsprägel?»
smålog Agda, och modern såg åter det gamla välkända
humoristiska draget kring dotterns läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
