Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jollra med kattungea inne p& den lille gårdsplatsen, mén såg ej
mera till henne den aftonen.
Eo aggande plåga hade plötsligt rest sig i Olivas sj&l.
Det var något som sved, gnagde och slet i henne, dftr hon stod
med katten tryckt intill sin kind, stirrande på gårdens gamla
ruskiga skjul och på den slitna trappan utanför köksdörren.
Denaa öppnades af maanen. »Tevattnet kokar, Oliva.
Vill du själf lägga te på kannaa eller —»
»Jag skall visa dig, hur mycket du skall ta,» svarade hon
i samma låga, vänliga ton, som han alltid begagaat till henne.
»Och du, Frans», tilläde hou och slftppte katten varsamt ned på
gårdens stensättning, »Baby måste du sjftlf–»
»Det kao ske i kväll, så är du säker på, att det skett.
Har du en påse?»
Hon skrek till, som om hon fått ett knifsstyng i bröstet.
»Inte förr än jag är borta — på öfvermorgon!»
Hon gaf sig till att styra om aftonmåltiden, ifrigt pratande
om nödvändigheten af, att han skaffade sig ett fotogénkök med
plats för två kokkärl.
Följande dag packade hon den store nye kofferten, gjorde
besök hos sina blifvande reskamrater och undvek sorgfälligt alla
eina bekanta. Urmakaren satt hela dagen vid sitt arbete, utom
då hustrun ropade på honom för att få en handräckning, när
kofferten skulle flyttas eller sängkläderna packas ned i hans
gamla ungkarlskista, som hon tillegnat sig.
»Skall du inte ut och röra på dig i afton, Frans?» sade
hon, då skymningen inbröt och han steg upp från arbetsbordet.
»Nej, inte i kväll.»
Hon stökade ute i köket till nära midnatt, lade sig
sedan så tyst, så tyst, för att inte väcka manaen. Hau hade
ja fått besked om allting; ville han nu ej reda sig, fiage han
låta bli. — Nästa natt vid deo här timmen skulle hon vara ute
på det stora hafvet, ute bland hurtiga, tilltagsna människor —
folk, som kunde taga sig fram i världen. —
Hon kastade en skygg blick bort till Babys lille bädd,
där katten låg i ring på det röda täcket. Oliva hade en
föreställning om, att han kunde ligga och förkyla sig, men hon hade ej
mod att, som hon brukade, stoppa honom ned i de små mjuka
fjftderkaddarne.
Hon hade dåligt samvete gent emot Baby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
