Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
firades; Elin hade två barn, Oda, friherrinnan, tre. Det varen
knapp half mil emellan Oldersborg och Rödjegård, Elins och
Bengt Henrikssons hem. Umgänget emellan de två
skolkamraterna fortsattes, det vill säga« Oda besökte Elin och baronen
följde med henne, ty det var det enda stället på tre mils
omkrets, där han kunde få sig ett parti whist, utan fruktan för att
nödgas umgås med simpla, triviala personer.
Gamle Henriksson och hans båda söner hade rykte för
att vara bildadt folk; dessutom gjorde han sin hustru en glädje
genom att vara vänlig mot Elin och hennes familj.
I dag var dock baronen ej sin hustru följaktig vid hennes
besök på Rödjegård.
Solen hade brutit fram ur skyarne med en skarp, skärande
strålglans. 1 vester stod dock en svart molnvfigg, mot hvilken
stråle efter stråle tycktes dyka ned, tills molnet började glöda
uppe i kanten, som om det iattat eld af de många eldpilar,
solen under sin nedgång afskjutit mot dess blåsvarta massa.
Elin serverade sin gäst en lätt tesupé ute under lindarne
i den gamle trädgården. Lass efter lass af det mogna kornet
snuddade med ett lätt prasslande emot trädens yttre grenar,
hvilka böjde sig ut öfver vägen; kuskarne ropade muntra ord
till hvarandra, då de möttes; pigornas och drängarnes
högljudda glam inne från ladan hördes ut i trädgården, och ute
från fälten nådde nu och då en lång utdragen ton af en
gammal folkvisa.
Friherrinnan var förströdd och nervö9 i vida högre grad,
än Elin någonsin sett benne, fastän hon länge med bekymmer
märkt, att den förr så kärnfriska Oda brukade spritta till vid
det minsta buller. Nu re9te hon sig gång på gång fur att speja
öfver häcken.
»Undrar om ej herrarne komma snart», sade hon
slutligen.
»Hvilka herrar?»
»Våra herrar män, naturligtvis.»
»Var baronen med då?»
*Ja, men då vi mötte Bengt, steg han ur vagnen, och det
är troligt, att de gått tillbaka till Oldersborg.»
»Omöjligt, Oda. Bengt var ju — han hade fått det
infallet att gå ut barfota.»
Elin var röd af förlägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
