Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nelly neg djupt, men där låg öfver hennes högröda ansikte
ett drag af vrede och trots, som skvallrade om starkt upprörda
känslor.
Det unga paret flytttade icke till staden, Björk skötte sitt
handtverk som förut, och Nelly åtog sig fioare strykning samt
matlagning vid större kalas i orten. Öfverstinnan var helt stolt
öfver, att hon, »med några väl afpassade varningsord», ställt de
två duktiga människorna riktigt fast på deras rätta samhällsplats.
Aren hade gått, Björks lotterivinst var glömd i orten, eller
åtminstone betraktades den som en ren saga. Familjen, som blott
bestod af föräldrarne och en son, bebodde fortfarande det lilla
tarfliga huset, där dagern blott sparsamt silade sig in genom de
små, solbrända fönsterrutorna, och där luften var kvaf och tung
af jolmiga strykångor, blandade med en frän skarp lukt af vått
aleträ och vitriol.
Dörren mellan Björks verkstad och stugan, där Nelly en
solig junidag stod vid järnspiseln och kokade stärkelse, var öppen*
de båda makarne pratade lifligt med hvarandra utan att upphöra
med arbetet. Blott då och då lyfte mannen upp ögonen från
den trätoffel, han höll på att svärta och lyssnade spändt utåt
vågen.
»Nu kommer han!» afbröt Björk sin hustrus ifriga tal.
Dörren fick en knuff af ett knä, klinkan rasslade i den
snede, slitne haken, gjorde motstånd, men flög upp och dörren
med det samma inåt väggen i stugan. En bred ljusflod flöt in
från den skugglösa, solgassige byvägen där utanför, och en
tioårig pojke nästan tumlade in öfver den höga tröskeln.
»Högsta betyg!» nästan hväste han. »Flyttning i högre
klass nästa termin!»
Dflr låg hvarken glädje eller triumf i den hesa, flämtande
stämman, den gaf snarare intryck af knapp räddning ur någon
stor fara.
»Husch, så otäckt mörkt här är! Jag ser bara röda t)ch
gröna fläckar här öfver allt. Mor låt mig få kaffeI»
Han famlade sig fram mot bordet.
Björk hade slängt toffeln från sig och kommit in i stugan.
Nelly lyfte med skälfvande hand stärkelsekitteln från elden och
sköt kaffepannan dit.
»Ja, Valle, ja, du skall ha kaffe och gorån, det har du
förtjänt, min gosse!» sade modern och kom fram till bordet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
