Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Naturligtvis får du passande kläder», inföll modern. »logen
skall säga, att man på Valdemar Björk kan se, hvad hane
far är.»
»Nej, det förstås, att du ej skall se ut som ett torparbara
bland de fina pojkarne», instämde Björk. »Men, ser du, Valdemar,
vi ha inte stort....»
Nelly hostade varnande.
»Vi ha ej mera än vi förtjänt under dessa elfva år, och om
du vill, att vi skola förmå att hålla dig skäligt fin samt betala
rum och kost för dig i staden, så får dn ta studenten, så fort
det kan låta sig göra. Förstår du, hvad jag menar, Valdemar?»
fortfor Björk.
»Prästens Olof var tjugo år, då han nu kom hem och var
klädd i hvit mössa», sade pojken med lillgammal min.
»Det är, så tyst sagdt, en hög ålder», sade Björk med
eftertryck. »Mången tar studenten vid aderton år.»
»Till och med vid sexton», inföll modern ifrigt, »men det
är också de allra bästa hufvudena.»
»Kan någon, så kan jag!* Gossen sköt ut det infallna
bröstet.
»Jag kan mer än Gösta, som har informator, och jag skall
läsa en hel mil förbi honom i ferien. För jag kan ändå ej nu
vidare umgås med dem, som ej komma längre än i
folkskolan.»
»Där är, min själ, gry i gojkea», hviskade Björk till sin
hustru.
»Vi få be adjunkten läsa med gossen under ferien, så att
Valdemar får lära sig tala ett bättre modersmål», föreslog hon.
»Läser din gosse icke allt för strängt, Nelly?» frågade öfver*
stinnan några år senare en dag, då hennes forna husjungfru var
kallad till herrgården för att stryka gardiner. »Fortfar han att
plugga så år ut, år in, utan rast och hvila, så kan han stapa,
innan han når målet.»
»Ja, jag vet nog, att han, som en arbetares son, borde
hålla sig mera tillbaka; men vi ha inte råd att låta vår gosse
sitta stilla i klasserna.»
Öfverstinnan kände den hvassa snärten i det i len ton gifna
genmälet; harmen vällde upp, men hon betvang sig och sade blott:
»Nej, det är klart. Men jag tycker, han ser klen ut och
har ju fått lägga sig till ra ed glasögon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
