Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Bli träekomakore! Vår Valdemar!» nästan ekrek Nelly.
»Ja, eller lära något annat passande handtverk, som ej för
starkt anstränger synen, men som ger honom någon
kropps-rörelse. Det ligger ja närmast till, att han inträder i sin far»
verkstad.*
»Ack, käre doktor, käre doktor! Det skall stark arm till
och grofva händer för att sköta stämjärn och bandknif. Och se.
bara på Valdemars smala armar och veka fingrar! Han är
uppfostrad för den studerande banan; kommer han ej fram där, så
duger han till rakt ingen världens ting,» sade Nelly med så
energisk jåmmerton, att det märktes, hur hon ännu hängde fast vid
sin stolta dröm. »Hjälp honom, herr doktor! Hjälp honom, för
Guds barmhärtighets skull!»
»Kvinna, nämn ej Gud, hvars lagar ...»
Doktorn afbröt sig, kufvade sin upplågande vrede och sade kallt:
»Ni ha att välja, antingen följa ni mina föreskrifter, eller
ha ni om ett år en obotligt blind son.»
»Ah, Herre, himmelske Gud!» utbrast nu Nelly förkrossad,,
men hon betvang genast sin ångest, ty doktorn öppnade dörren
och gaf henne en vink att gå före honom ut i
mottagningsrummet.
Valdemar lyfte upp det nedböjda hufvudet, då han hörde
dem komma.
»Det värker ej mera så svårt, tycker jag,» mumlade han.
»Om jag hvilar mig en vecka och ej läser vid ljus,så...?»
»Er mor har fått fullständigt besked om, hvad här skall
göras,» afbröt doktorn. »Detta är ett ingalunda ovanligt fall,»
tilläde han med en viss smärtsam bitterhet och satte sig ned att
skrifva ett recept
Då mor och son kommo ut på gatan, ryckte Valdemar
till sig handen, som modern fattat för att leda honom ned för
trappan.
»Jag kan gå för mig själf,» sade han retligt. »Hvad var
det för dumt hemlighetsmakeri, mor hade med doktorn?»
»Jag ville bara, att han skulle behålla dig hos sig en
vecka, men-han sa* det var onödigt,» diktade modern fermt.
»Visste väl, att det ej var så farligt,» menade gossen med
själfklok min.
»Nej, viset inte! Vet du, Valdemar, nu försöka vi doktorn»
medicin en vecka. Tycker du då, att det går för långsamt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
