Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blixtrade till af harm i matmoderns ögon, men harmen
▼ek genast för det dår humoristiska draget, som gjorde fröken
Sunddals ansikte så tilldragande.
»Karin har helt enkelt trott, att jag kände hennes historia.
Hon och jag hafva aldrig nämnt, — hvad heter han? Petterson.»
»Albin Petterson.»
Föreståndarinnan tycktes öfverlägga med sig själf, hur denna
konflikt bäst skulle lösas. Att den unga flickans, i det hela
godartade karakter skulle fördärfvas i hennes nuvarande ställning
var säkert nog, men skulle Karin uppgifva sina rättigheter?»
»Hör du, Hilda, nog håller Karin ändå bra mycket af dig,
då hon kunnat handla så emot dig, som hon gjort?»
»Ja, bevars, det gör hon visst, och jag skulle heller aldrig
varit falsk mot en kamrat, om hon velat ordentligt skilja sig från
Albin, då han bad henne, som en människa ber för sitt lif. Men
hon var rent förstockad af tokenskap efter honom, hon, gamla
barnlösa människan.»
»Hvad är väl att göra med dessa människor?» sade fröken
Sunddal till sig själf, och liksom till svar öppnade hennes
jungfru dörren.
»Förlåt, fröken! Karin är i köket och frågar, om Hilda
möjligen är här, hon har sökt henne i hela huset.»
Hilda drog sig hastigt, med sitt vanliga skrämda uttryck,
bakom dörren, som då fullkomligt dolde henne för tjänstflickans
spejande fågelögon.
»Säg till Karin, att hon ringer på vid den vanliga dörren,
jag har arbete åt henne!»
»Ack, kära, goda fröken, får jag gå min väg!» bad Hilda,
då pigan försvunnit.
»Du stannar, tills hon kommit in! Sedan kan du gå —
om du vill.»
Föreståndarinnan öppnade själf för Karin.
»Här är en del linne, som skall lagas, Karin.»
»Ja, goda fröken — men har fröken ej — nå där år ju
Hilda! Jag trodde du var rymd bort.»
»Hvart då?» framkastade frdken Sunddal i likgiltig ton.
»Ah, hvem kan veta? Hilda har nu knappt ett godt ord för
den, som räddat henne.» Karin var synbart i en uppjagad
sinnesförfattning.
»Du kan få gå nu, Hilda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
