Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konna flya; vi ska nu baraste remmentera, va som håndt, ette
disse fiskana kommed did. De* va justament sfila fröken Li—
men du håller vål tätt, Lars! — som först reviderade om ad
gådder fanns i margelgrafven, å når ja* trodde, ad hon baraste
specktackla må mej, som hon brugar, så svarte ja* bara: ’Då
Bkolle fröken se å fånga dom, sa ja’.»
»Nej, de ska Jins göra ’å de* på evia momangen*, sa hon,
å ja måtte hala i väg mena.»
»Vi to tre gådder’ bara me tre å mina gamla böjseknappa*
på snoren. Lars, du, ditta va samma da’, som fröken — klyfver du
näbb om*ett, Lars, slår jag skallen i tu på dej! — som hon vatt
och klådt Fiskar-Pären te lig, så han skolle få en kristens
be-grafvelse, ändå han fiskat me trolldom i herregårens insjö.»
»Ja, ditta trånges ente te ad fortias viare, sen Pär gått did,
dår han ska säl svara för sej. Han hade i sitt ego ett ben af
treresanstjufven Flints högra pegefinger, som Pär skored å hansa
lig — bara den öfversta smala leen på bened — å dårfor konne
Pär ta så meen fisk han velie, å de me bara näfvane, om de
knev.»
»Ja sir ente, ad hon nu har ditta ben, men gud ved,
om hon velie la’ mej titta ette, hva* hon bär i den lärrem, hon
allti har kring sin hanle’, när hon ä må mej på fiske! De ska
va en lommeklocka, låss hon. Den som ve 11 kan ju tro’ed.
Emellertid säjer ja’ te ’na, når vi medad opp de däringa tre gädderna:
’Här bler lätt att tjuffiska, sa ja’.»
»De kan vi sätta stopp for — sa* hon och ramla å sej nån
fransk latinska öfver vanned, som bon tittade nör i.
Te framtiden to baronens ajersersakala (Ayrshire-kalfvar) te å
dö. Di ble väl krängda for skengens skyll, kan veda, men fröken
velie ha kropparna te å fora kröfsen mä, och kalana ble sänkta i
mar-gclgrafven, där kröfsen står ve brinken tätt som torbosa i en
hästa-pära. Men frå den tien har di jäklans gädderna blett så griskna,
så di eute lar sej fångas mä böjeeknappar, nej ente en gång på
mina blanka lebberi-västaknappar.
Tjuffiskad ble där nock ente, de va fröken allt man te ad
hindra, for når ja en da — specktoren hade stött på, du begrifver
— to i all tysthed ett ljuster for att hogga en af de heljarps
stora gädderna, som sto och glodde ve brädden, lyckades jag
nock ad få’na på ljustran; men når ja lötte opp*na, va hon bleen
te en forfaseli stor gulgrön poggejäkel. — Så feck ja ta å be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
