Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bagbened när han rodad opp hennases nabos, Matsa enkas,
pan-toffler, den to vi mft voss, å ja’ kände mej liasom mera
sällskaplig mä hoogen emellan mej och tjyfva-Flintens pegefinger i
frökens lftrrem.
Da kan tro mej om du vill, Lars, men sä fort fröken
satte sin fod ved margelgrafvens brädd, plaskade de te i
varmed, som om det vaed sälaste bäck amannen som slo ännen i
väred.
»Ud mä stagen å hogg’na!» skrek fröken.
Te all löka hade ja’ taed mitt väktaregeväder mä mej,
for, som du ved, Lars, ä krudd bra mod trolldom A tyale, och
på de behäftet vågade jag mej ut på en sten och slängde stagen
må krogen ud i grafven. Habb! — De nappade på minuten.
Ja’ tren längre ud på stenen å började hala å dra, men där va’
nåed, som dro igen for ad få mej nör te de andra kalakroppana.
a’ vippar te på stenen — på näsan ud ’i grafven, å ja skolle
min lif ha gått rakt i dukan om inte fröken — som ju vesste
hva de gällde — hade högget mej i böjseremmen å fått mej på
två ben igen. Men tror du hon ga’ taft? Nej, ja’ måtte teed
igen hala å dra i enoren, men hon håll i mej, och Gäck hogg
tag i hennases kjortlagere, så hon ente skolle osse dratta i vanned
å så halade vi alla tre.
»Ja’ menar de’ ä sälaste åäded!» sir ja’, for ja* tyttes fröken
skolle veda, ad ja forsto, de ente gick naturlemang te, men ja’
kände mej veg i knäna.
*Åäde, nej, ente mer än Jens säl. Dra han bara, vi få
hvarken opp bäckahästen eller elfkarlen», grinar hon. Och nu
ger hon sej te ad ramsa fram en lång ra fransk latin, som ente
ja’ begriber, som löcka ä for mitt evinnerliga väl.
A kan du tänka dej; hon har ente väl sajt de sista franska
latined, forr än gäddan ä oppe i brynet me trynet, å bon glodde
på mej värre än Bollstofta tjur. Ja, ajta mej for ad tala, men
Gäck skällde och arrigerade på gäddan, och fröken rofte: horra!
när hon lå på marken å slo me stärten. — Ja* menar gäddan;
Aröken sto min lif nock på benen, de smola hon har. Ja’ feck
ta mod å slå åbäket i skallen, så hon köfnade hän, sian knöd
ja* na fast på midten å den ene bönestagen, som fröken to’ pa
sin ena skuldra och ja’ på en å mina, å stärten velie liaväl asa
på marken.
WigttrOm, Fri« Btrreiåten och Bondgärder. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
