- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
736

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han gjorde en häftig ansträngning för att med ena handen
fä tag i en seg rot längre nppe; det lyckades honom, och han
blickade nu nedåt, alltjämt ropande att hon skulle släppa honom.

Då mötte han hennes blick, vild, grym, som ett hungrigt
rofdjurs, och en isande dödsfara frampressade ur hans bröst ett
skri, som skar vildt genom luften.

Yesta släppte sitt tag, ty hennes skarpa öra bade midt
under detta fasans skri hört plaskniogen af någon, som från
ett af badhusen kastade sig i vattnet, och hon visste, att Alex
nu skulle bli räddad.

»Hi tåt!» ropade hon då. »Bli vi två simmande, så föra vi
honom lätt till stranden.»

»Det år ju vida lättare att klättra upp där borta vid bäcken
och draga honom uppför den rasade brinken», ropade den
simmande; »där kommer man ju med tåg!» och halfklädd, drypande
af vatten, sprang en karl i land.

Ett ögonblick därefter var
Alex räddad och satt lutad mot
sin mors skuldra uppe på
gräsmattan, hans ena fot var vrickad,
och händerna blödde; han hade
skurit sig på stenskärfvor under
försöket att få säkrare tag, då
Vesta hängt sig fast vid honom.

Hon hade i sin simdräkt
skyndat ned till kaféet efter vin
och linne till förband. Alex satt
likblek och med slutna ögon,
som om han vore afsvimmad, men
modern hörde hans underligt
flämtande andetag.

»Är det fruns son?» frågade
karlen, en arbetare från trakten,
som varsamt drog pjäxan från
Alex Elms skadade fot.

»Ja, det är min son, mitt
enda barn.»

»Hvad har han gjort den Ajex g^rtade med jordraset ner mot
där granna vattenödlan, att hon bassängens bråddjup. (Sid. 735)
vill ta lifvet af honom?» frågade han hviskande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free