Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förfäran först, raseri sedan fattade våldsmannen samt dref
honom ur bädden och ut, ut fjärran bort från detta! Bort, så
att han sluppe mera höra klockan förtälja om det, som skulle
gömmas, glömmas, sedan han erkänt sig villig och skyldig att
göra den botgärning, honom blifvit föreskrifven.
Men omedveten om hvarthän han irrade i gryningen, förde
honom hans steg till Stöpeln, och just som morgonrodnaden
bådade en ny dag, såg han ljungmarken ligga framför sig röd,
som om den åter blifvit färgad af strömmande blod. Då gick
en förbannelse öfver mästarens läppar, och han kallade onda
andar till hjälp, då han nu med egna händer började göra till—
redelser för den andra klockans gjutande.
Ej en minut längre än nödigt var ville han stanna på denna
ort, på denna fläck jord, som druckit deras blod, hvilka nu
hvilade sida vid sida i grafven, medan han själf ej kunde finna
ro för dem. Ej en enda fattig stund skänkte han åt hvila, ännu
mindre åt ånger och bön. Han ville och skulle blott se sig
själf som den förorättade mästaren, som varit i sin goda rätt,
när han dödade en usel, lågboren gesäll, som med fräck hand
ryckt till sig hans måstareära och hans — utvalda brud.
Så underligt förvända lögnens andar synen på samvetets
ögonl
»Det är bara Signes silfver, som sjunger och klingar så
högt och rent i klockan», säger mästaren om och om igen till
sig själf, och som han var en rik man, ville han äfven
öfver-bevisa främst sig själf och sedan hela världen därom. Därför
lägger han mer än riktigt med silfver i den smältande malmen,
långt mera silfver än Signe offrat för att rädda sitt rykte och
ära, ty det gäller ju dessutom för mästaren att visa världen,
hurusom han ändå vore skickligare klockgjutare än den fräcke
geaällen, som vågat på egen hand gripa in i hans verk.
Och hon trädde omsider i dagen, denna systerklocka, ännu
mera härlig att skåda än den första, och mästarens heta blickar
synade henne med stolthet. Med hast blef hon bortförd från
Stöpeln, där marken brände under mästarens fötter, oxspannet
drog henne villigt därifrån och vidare till systerkyrkan, som
speglade sig i en bråddjup vik af den vida insjön.
Mästaren sammanbet sina tänder af vrede och otålighet,
nftr präster och munkar med mässböckcr, kors och fanor
mot-togo klockan för att signa, smörja och viga henne samt gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
