Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eell», och när de tre barnen, en gosse och två flickor, uppnått
skolåldern, blefvo de inackorderade i staden; då glömdes Elfing»
hustru af de flesta. De, som ånnu mindes henne, höllo henne
för att vara svagsint, och det väckte dftrför ej så stor anstöt, att
där på Annehill fanns en annan, yngre kull barn.
Elflng hade tidigt vunnit sina båda lifsmål. Ingen ansåg
honom mera för bonde; hela hans lefnadssätt var ett sådant, som
allmogen olyckligtvis anser för oskiljaktigt från de mera
förfinade klassernas vanor, och hans talförhet samt k&nnedom om
lag och författning hade under tre riksdagsperioder gjort honom
till riksdagsman.
Det var under perioder, då det var ytterst modernt att
skylla all okunnighet på religionen; utvandringen på valstrecket
samt folkets fattigdom på någon af statsverkets hufvudtitlar. Lars
Elfing förstod att jämt sätta en ny elegant snitt på denna
lättvindiga, politiska slängkappa och blef så en populär man.
I hufvudstaden, så väl som på hemorten, var han känd
som frikostig värd, glad sällskapsbroder och en — »human,
tolerant karl».
Åren hade gått. Döttrarna återvände till hemmet från
helpensionen, och sonen studerade vid universitetet. Intet af barnen
tänkte vidare öfver förhållandet i hemmet, hvarest »moster Fia»
styrde och ställde om allt samt fritog de båda flickorna från allt
arbete och alla omsorger. Moderns lif slocknade lika stilla och
obemärkt, som hon lefvat, och då Elfing hedrade sin hustru med
en högtidlig begrafning, där rörda vänner vid fyllda glas talade
vackert om de stilla i landena och välsignelsen af sådana
kvinnliga väsenden, hvilkas största berömmelse är, att ingen talar om
dem, så fordrade ingen människa mera af den älskvärde
enk-lingen.
Hans barn hade knappast känt modern, och då de, i likhet
med Elfings vänner, tilltrodde honom »för mycken takt» till att
gifta sig med »moster Fia», så var förhållandet i hemmet ef
egnadt att ingifva oro.
Och dock närmade sig stormen.
Det andra året af tredje valperioden var inne; riksdagen
hade dragit längre ut än vanligt, men nu var Elfing ändtligen
hemkommen, och nästan samtidigt infann sig hans son i hemmet
för att där tillbringa sommarferierna.
Ernst Elfing, som tidigt tagit sin studentexamen och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
