Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Får jag läsa det?» frågade Ruth med en underlig rysning
af vördnad.
»Ja, om dn har lust; det måste en gång fram, jag förmår
ej — vill ej nu lftngre gräfva ned denna del af det mig
för-länta pundet,» svarade Tekla; men det sm&rtfulla draget kring
läpparne och den lätt bäfvande stämman förrådde, att beslutet
kostat henne bittra strider.
>Men hvad skall väl bror Karl säga härom?» utbrast Ruth,
som redan återfått sitt särskilda författarinne-intresse och var i
färd med att omforma det gifna novellstoffet med tillbörlig
hänsyn till den nära släktskapen.
»Därom gäller det ju», svarade Tekla omedvetet pressande
händerna mot hjärtat. Hennes ångest för att det, hvilket hon
kände som en allvarlig kallelse, skulle störa hans lugn och kasta
skuggor öfver ett förhållande, hvarest han såg idel solljus, ångesten
för framtiden stegrades till rent kroppslig smärta.
Samtalet afbröts genom betjenten, som aflemnade ett paket
och ett bref till Ruth.
»Ah, min bok! Från — jo, från Specht!» ropade hon,
glömmande allt annat för nyfikenheten att se hur arbetet tog sig
ut i tryck. Nej, icke allt glömde den lilla sprittande damen;
Teklas manuskript tog hon med sig, då bon sprang till sitteget
rum för att bryta brefvet och paketet. Båda hade utanskriften
af samma hand.
Äfven Tekla fick ett par bref, och då hon visste, att Sixten
skulle intressera sig för innehållet i det ena, gick hon, sedan
hon framför spegeln förvissat sig om, att ingenting i hennes
utseende förrådde oron i hennes inre, att uppsöka sin man. Hon
fann både honom och Lennart i atelieren; professorn var synbart
upprörd, och Lennart såg ej heller så lugn ut som vanligt.
»Nå, där ha vi då Tekla!» utbrast Sixten i en ton, som
förutsatte, att hon måste stå på hans sida. »Ar det ej oförsynt
af den där litteräre profryttaren Specht att äfven här sätta sig
i förbindelse med min syster? Brefvet till Ruth var från honom
och äfven paketet»
»Ruth nämnde det. Häradshöfdingen skickade henne ett
ohäftadt exemplar af hennes senaste arbete.» Teklas lugna,
natorliga ton tillät ej någon ana, hvad hon tänkte om saken.
»Det var ju, som jag sade, Karl! Ruth har naturligtvis
gifvit honom uppdrag att sända henne arken, så fort de blefvo
färdigtryckta, och —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
