Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållning, dftr jag hade skyldighet att handla; men nu torde det
vara iör sent.»
»För sent!» utbrast Sixten häftigt. »För sent att låta en
kvinna känna, att hon är maka åt en man! Aldrig, min bror,
är det för sent att låta sin hustru veta ens innersta mening och
tanke om henne; antingen den är gillande eller ogillande; sådant
inger henne aktning, och hon känner tillika, att hon har ryggstöd.
Jag skulle ej vara den lycklige, äkte man, som jag är, om jag ej
vfsste, att min hustru kände och delade alla mina tankar och åsikter.
Du skulle från början ställt det på samma sått, men ännu är det
tid att handla; nu, sedan du öfvertygat dig om, att ett fullt
förtroende verkligen kan existera mellan makar.»
»Ja, jag har öfvertygat mig om, att Tekla verkligen äger
nyckeln till hela din tankevärld, »svarade Lennart med ett
omärkligt leende, »och jag har under dessa dagars samlif med er lärt
åtskilligt, äfven med afseende på Ruths karaktär, och jag tror
som du, att min brist på initiativ fört henne längre, än honsjälf
anat. Hennes senaste arbete är — med sorg att säga — ett
giftigt ogräs.»
xMen så konfiskera det då, i sanningens namn, människa!»
»Det låter sig väl svårligen göra, det är ju förläggarens
egendom, och äfven om det varit hennes, skulle det ej kunnat
gå an.» Lennarts ton var nu otålig.
»Då måste boken på annat sätt göras oskadlig; jag skall
skrifva till min vän —»
»Låt bli det, Karl; det är dock jag, som här måste säga
det afgörande ordet — om det ej är för sent.»
»Nå, så där skall det låta! Där var ädelt stål i den klangen,
bror Lennart!» Sixten låtsade sig ej ha hört tillägget till svågerns
nästan vredgade ord.
VI.
Harm och trots rådde i Ruths sinne efter det stormiga
uppträdet med brodern; men när hon nu i tankarne genomgick
huf-vudinnehållet af hans straffpredikan, fann hon, att ämnet
egentligen var ett loftal öfver hans eget, mönstergilla äktenskap. I
samma stund detta blef klart för hennes föreställning, förbyttes
vreden i löje, och hon erfor den gamla, pojkaktiga lusten att
ruska i hans värdighetsmantel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
