Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta! — båttre vore det, om han nn, jast nu, »de sin verkliga
mening.
»Tekla, kom inl»
»Ja, jag kommer, Earl.»
Lennart hade skymtat tidskriften i Sixtens hand, då denne
lutade sig utom fönstret. Han bleknade och v&nde hastigt bort
ansiktet under förevändning att se efter en liten sångfågel, som
kvittrade uppe i en blommande akasia. Tekla såg dook hans
sinnesrörelse, ooh då äfven hon varseblef det fladdrande häftet i
Sixtens hand, anade hon, att svågerns sinne pinades af den
stundande domen öfver Ruths hänsynslösa skildring. Hon niokade
dock blott flyktigt åt honom, ty de båda undveko alltid
sorgfälligt att tala om Ruth.
«Är det häradshöfding Spechts kritik öfver Ruths novell?»
frågade Tekla, då hon säg Sixten beredd att föreläsa en artikel
ur tidskriften.
»Ja, den med, och det tyckes vara si och så med loforden
nu. Men det är en liten berättelse af någon, som tecknar sig
T. S., ooh han har sannerligen tagit bladet från munnen och sagt
ett ord i rätt tid. Det är en sann glädje att läsa det här; kom
och sätt dig bredvid mig skall du få höra!»
Han makade sig i soffan. Tekla tog plats bredvid mannen,
hennes min visade ej något lifligare intresse; det såg snarare ut,
som om hennes tankar voro fästade vid något annat.
Sixten lade armen kring hennes midja och hon lutade sig
med en trött rörelse mot honom samt tillslöt ögonen.
Professorn började läsa. I början uppfattade hon ej orden,
de sysade förbi henne som tomma ljud, men så fängslades hon
af det mer än vanliga välljudet i hans klangfulla stämma, och
hon ryckte sig upp ur sina plågsamma tankar för att lyssna till
innehållet i det, som han med sådan eld och känsla föreläste.
Plötsligt spratt hon till och en darrning genomflög hennes
lemmar; blodet rusade upp i tinningarne och hjärtat slog så, att
hon ingenting hörde utom* dess dofva bultande.
»Ja, icke sant, det är manliga ord... ande, lif! Så skall
här ringas för öronen på vår slappa, öfrerciviliserade generation!»
utropade han, då han märkte hennes häftiga rörelse. Och så
tryokte han henne ännu fastare intill sig samt fortsatte läsningen.
Nu satt hustrun stilla, likasom domnad, men han kände, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
