Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde hvarje ingifvelse, så snart den började få form ocb färg!
Du har gått hftr som en simpel, vanlig hycklerska, har låtsat
intresse, n&r dina tankar spelade på andra ting; du bar hycklat
kärlek till mig och min konst, medan du blott funderade på
bästa sättet att föra mig föret bakom ljuset och så i fällan för
att kunna triumfera öfver mig! — Hur länge har du varit
blåstrumpa, förlåt, en af allmänheten högt värderad författarinna
och så vidare, medan världen skrattade åt den enfaldige man,
som gick och inbillade sig, att hans maka lefde blott för honom
och våra barn?»
»Är du i stånd att höra och fatta ett förnuftigt ord, Karl?»
Hustruns fråga var så lugn, så fast, att hans knutna händer löste
sig och ett uttryck af blygsel efterträdde vreden i hans våldsamt
upprörda anletsdrag; men han svarade ej.
»Detta är det första af mina arbeten, som blifvit tryckt»,
återtog då Tekla, och det märktes, att hon kände hela vikten af
den förklaring, bon hftr var skyldig att gifva sin man; men då
hon såg en hånfull krökning på hans läppar, tilläde hon med
starkt eftertryck: »Det är det första. Du har ej någon
rättighet att tvifla på min sannfärdighet — icke ens nu, fast skenet
är emot mig, ty du vet, att jag afskyr lögn. Mitt fel — brott,
om du så vill — består däri, att jag ej har egt mod att förtro
dig en hemlighet, hvars tillvaro du aldrig förutsatte såsom
möjlig, den hemligheten, att jag ägde en ejälfständig själ, en
skapande ande, som ej kunde längre hållas i fängelse, om jag ej
själf skulle andligen dö. — Och så i ett svagt, obevakadt
ögonblick fick din syster mitt förtroende, och utan ett ord till mig
har hon låtit trycka detta.»
»Ruth!» — Och hon har förtrott det åt Specht! —
Värdiga förtrogna! — Min kära syster förstår att hämnas, det skall
villigt medgifvas. Men jag bör tillika vara henne tacksam för
den upplysningen, att jag under hela mitt äktenskap lefvat
tillsammans med — skänkt hjärta och själ åt en mig fullkomligt
obekant kvinna!»
»Fy, Karl, sudla ej vårt rena, heliga förhållande med så
gemena talesätt! Du har skänkt din hustru det högsta, en
människa kan gifva den andra, en odelad kärlek och ett oinskränkt
förtroende. Jag har ärligt sökt gälda min make detta genom
försakelse af ett själfständigt själslif och en däraf utsprungen
verksamhet. Du har ansett detta fullständiga uppgående i dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
