Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ofta har jag ej suttit bredvid dig med den bönen på
läpparne, att dn ville kasta en blick i mitt bjärta, att du ville
rida, stödja och hjälpa mig, så som du tillät mig göra vid dig!
Men, Karl, alltid var da så upptagen af ditt eget, och jag —
jag var så rädd för att med en enda sky fördunkla din lycka;
så rädd att förlora dig, din kärlek, att jag trodde mig hällre
kunna och böra döda den skaparegåfva, jag hyste, än sätta ditt
lugn på spel... Ack, jag kände ju allt för väl dina tankar för
att kanna hysa några förhoppningar, och dock har jag ofta
— då jag varit allena — drömt om lyckan af ett ömsesidigt
förtroende och ett samlif, där alla krafter och anlag komme
till fall utveckling — ett samlif, där makarne och föräldrarne
från hemmets helgade område sträckte sin verksamhet ut till
den stora familjen. Jag visste, att jag en dag måste inviga dig
i allt, hvad jag kände och drömde, och så skalle mitt fega
dröjsmål skapa mig en sAdan stund som denna–»
Stämman bröts nu af den tillbakaträngda gråten, och med
båda händerna betäckte hon sitt tlpprörda ansikte.
Det böljade och sjöd inom makens bröet, där den förklädde
egoismen. kämpade med hans ädlare känslor, och där samvetet
hotande ställde sig emot frestelsen att förelägga henne ett val,
där han måste bli segerherre. Hans hjärta manade honom att
öppna sin famn för henne, men stoltheten förbjöd honom att
erkänna en andlig jämlikhet, hvilken han hittills förnekat.
Med nästan förlamande skräck sdg Tekla honom taga sin
hatt och gå mot dörren. Hon ville tala, ropa på honom, men
förmådde det ej. På tröskeln vände han sig om, och hon
uppfångade en skymt af hans ansikte. Det var blott en sekund,
men den skänkte henne aningen om, att ur denna dystra stund
skulle en rikare framtid komma för henne, för hennes make ochbarn.
Angesten kom dock åter och blandades med harm öfver
Ruths otillbörliga tilltag att förse berättelsen med signatur och
afsända den till redaktionen. Hvad hade hon väl sagt denna?
Hvilka nya obetänksamheter hade hon tillåtit sig för att
förklara en dylik sändning? Kanske invigt sina personliga vänner
där i hennes husliga förhållanden?
YH.
Med kinder lågande af harm knackade hon på Ruths dörr.
»Hvem är det?» sporde en upprörd stämma, i hvilkeo
Tekla knappt förmådde igenkänna Ruths.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
