Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträck mot Holmsta. Väl var det ingen tid för att göra besök,
men själfva tystnaden, lugnet, om dessa hvilade öfver hus och
gård, skulle förjaga min grymmaste ångest.
Aldrig har jag glömt denna midsommarmorgons skönhet.
Oaktadt mitt upprifna själstillstånd grep den mig med makten
•af en uppenbarelse, och i skogsbrynet där borta måste jag hålla
in min häst. Det var mig plötsligt, som om jag hejdats af
pelarraderna vid en tempeldörr. Träden, blommorna, fåglarnas
jubel, den blå dömen med den stigande solskifvan, allt var något
annat än det, som eljest uppfattades af mina yttre sinnen...
Den ångest, som hotat spränga mitt hjärta, löstes i en obe«
skriflig förnimmelse af stilla ro.
Detta räckte dock kanske blott en minut, så kom
förvissningen om, att den kärlekslycka, som jag lättfärdigt förverkat,
aldrig mera här på jorden skulle komma mig till del. Men
ännu värjde sig hjärtat mot det afgörande slag, med hvilket
aningen hotade mig.
De öppna fönstren på boningshusets trädgårdssida,
betjäningen i en tyst klunga på trappan, sorgefanan öfver
hufvud-tornet, allt bekräftade min ångeitfulla aning: Olga var död.
I löfsalen under syrenklasarna återfann jag äfven nu Cilia
och Henrik, hand i hand, bleka, tysta, midt i hemkomstens stilla
glädje genomisade af dödens plötsliga besök.
Efter en stum, tårlös hälsning, som tycktes mig innebära
en ordlös förebråelse, återvände modern till sin brutna
sammets-blomma. Henrik stannade hos mig och förtäljde mig om
systern.
De första åren hade Olga lidit af hemlängtan, men sedan
talade hon nästan aldrig om hembygden. Hon hade jämt sett
klen ut, ända tills det blef bestämdt, att de*alla skulle återvända
till Holmsta. Då hade hon plötsligt blomstrat upp, blifvit
lifs-glad och munter, som då hon var barn, och med nästan
barnslig ifver drifvit på hemresan.
Vid ankomsten till barndomshemmet hade hon varit
fullkomligt frisk och på eftermiddagen gått med några af godsets
unga flickor, för att binda kransar till majstången, ute på
skogsängen. Då hon i skymningen [kom tillbaka, var hon tyst och
nedstämd och nämnde blott i] förbigående, att hon träffat sin
forna lekkamrat, vår förvaltares dotter.
Vid midnattstid började hon yra och tala om skogsfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
