Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån, lika snällt som skatan drar kvist och strå till sitt bo.
En grann trädgård, ett Eden med allehanda träd, som bära
ljufliga frakter, har jätten uppe på berget, men den gör han
osynlig lör människors blickar. Endast en vallgosse råkade
en dag att komma där in och förtäljde sedan om lustgårdens
härlighet; sedan gingo förståndige män att uppsöka den, de
gingo dock fcrg&fves. Jätten hade väl vädrat kristet blod,
kantänka.
Eljes var han inte ovänlig mot människor, men det var
icke rådligt för kvinnor att inlåta sig med honom, när han stod
i sin klippdörr och solade sig, ty då sökte han locka dem in i
berget; fler än en blef, tid efter annan, bergtagen af honom.»
»Ja, mor Kama, detta hände helt visst långt, långt före
Cilla Brinks tid. Uoder hennes lifstid skedde säkert icke någon
bergtagning i Stenshufvud, eller hur?»
i Skedde där inte! Men, kära människa, mormor Cimbris,
som hon kallades, blef ju själf bergtagen och det sedan jag hade
kommit till världen.»
»Blef hon kvar hos jätten då, mor Karna?»
»Kära hjärtandes, Cilla Brink var inte så till att ta, för
hon beklädde här i socknen samma ämbete, som de kvinnor
i Egypti land, hvilka fruktade Gud och icke ville dränka de
nyfödda hebreerbarnen. Hör nu bara på, hvad som hände
henne.
Hon bodde, sedan hon blifvit änka, ensam i ett litet bus,
som låg tämligen långt från Stenshufvud och bara några
stenkast från herrgården. Det var två år efter det unge grefven
kommit hem från främmande land och öfvertagit fädernegodset
samt ett år och tre månader efter det prästens unga fosterdotter,
som då. bodde ensam med sin fostermor — ty prästen var då
död — bade blifvit bergtagen af jätten. Mormor Cimbris mindes
aldrig årtal, men hade tagit tidräkoing efter dessa två händelser,
ser ni.
Där syntes aldrig så mycket som en kjorteltråd efter den
unga Else, alltifrån den sommarkväll hon gått för att plocka
blommor på Stenshufvud, fast nog blef där både sökt och
klock-ringt efter henne. Åhnej, jätten behöll nog sitt rof, ty Else var
fager som liljekonvaljen i skog.
Då, som sagdt, ett år och tre månader efter Elses
bergtagning sitter mormor Cimbris ensam en kolmörk kväll och reser
Wlgttröm, Från Herresäten och Bondgårdar 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
