Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hao, som lftrt sig förstå trollspråket, sade, att hon gaf råd
vida klokare än någon människa.
De öfrige männen togo sig till vara för att se allt för
mycket på henne, ty får man tycke för en sådan nedstött ande,
blir man både timligt och evigt olycklig, och man må vål undra,
att en så lärd m&n som Tyke inte tog sig båttre i akt för
Israelifroan, än han gjorde.
En tid höll hon sig rent osynlig, sedan kom hon fram med
ett spädt barn på h var arm och fordrade ingenting mindre, än att
Tyke skulle fira bröllop med henne.
Detta kunde ju rakt inte ske, ty Israelifroan tålde hvarken
höra heliga namn eller se ett kors, utan att trollsinnet rann öfver
henne, så att det var rent gruiiigt att se och höra, men hon
lämnade honom ej ro hvarken natt eller dag, utan låg öfver
honom, att han skulle ta henne till hustru. Då visste han
slutligen ingen annan utväg än att utsätta dagen till bröllopet.
Det var just i sommarens tid, som hon värst ansatte ho*
nom, och så en dag tog han en sädeskorg, gick ut på fältet vid
herrgården, och då hon genast kom sättanda fram till honom,
lofvade han henne, med de trollord hon förestafvade honom, att
bröllopet skulle stånda, när den gröda, han nu sådde, blef
in-bergad. Hon nöjde sig nu med detta löfte. Hon hvarken visste
eller förstod, att den man, hon lockat i sina snaror, hade sått —
ekollon.
Det året rann bort och nästa sommar kom med
blomsterflor och gröda på alla marker, utom på det fält, som Tyke själf
besått, och nu gick det upp för Israelifroan, att hennes barns
fader öfvat list mot henne. Med de små på armen for hon in
på herrgården till Tyke och hon grät, så hon kunde röra stenar,
men han stod fast samt visade med handen mot en gammal ek i
parken och bad henne vSnta att rusta till bröllop till hans
ijol-årssådd bar sådan frukt som det trädet.
Då bröt hennes trollnatur fram liksom en länge kväfd låga,
så att hon hånade och förbannade hela kristenheten, kristna kyrkor
och själf va korset, men först och sist Tyke och hela hans ätt;
därpå for hon, som en vind, af mot sin jordkula.
Men så snabb Israelifroan fin var, åkte dock tordönan fatt
henne, och där borta på den flate stenen, som utgjorde dörren till
högen, träffades trollet och hennes ungar af blixten samt
förintades så, att endast en liten askhop syntes efter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
