Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm på så många ting. Hon år billigare, och så år det mindre
främmande att gå och tala med en ur vår egen klass, än med
en, som skall skällas friderinna.»
Friherrinna, heter det. Obegripligt, att hon ej flyttat in
till någon stad, där hon haft gelikar I Hår bar hon ju ingen att
stödja sig till. Dottern lär vara fattigt gift i Småland. Har
du någon reda på, om hon förstär hushålla?»
»Hur skulle jag det, Olof? Något umgfinge med oss bönder
har hon ju ej fått, fast hon och mannen kanske haft lust sedan
de blefvo utarmade, men vårt lefnadssätt och språk kan ej passa
för henne. Det blir bara till att anmärka och göra narr bakom
ryggen.»
»Tror du, hon har missbushållat med de pengar, hon fick
från brukspatronen?»
»Hon misshushållar åtminstone med bränsle om vintrarne,
ty fönsterna rifVer hon upp ett par gånger om dagen, om det
är nog så kallt; linnetvätt ödslar hon på, det är säkert, och det
är mänga andra ting, som en sådan dam håller för att vara
nödvändiga».
»Nå ja, socknen kan ju ej tillbjuda henne hjälp. Så länge
hon tiger, låtsa vi ej om något.»
»Vi — jag skulle inte tveka, i fall hon vore min like, men
att gå till henne med mat — med något till julen, skulle ej
passa sig, och ingen annan här i socknen tar mod till sig att
göra det. Vi såtta hopp till, att hon flyttar till sin dotter och
svärson.»
»Det vore det bästa och man får se tiden an, Hanna.»
Grå och färglös låg jorden, icke ens en snöflinga lyste upp
emellan de glesa träden i skogsdungen utanför den ensamma
damens bostad i byns utkant. En blygrå himmel hängde
tryckande tung öfver nejden. Under hela tre veckor hade solen ej
en enda minut genombrutit dimman eller de tjocka stillastående
molnlagren; det var en ständig skymning tills den långa natten
kom och midvintersmörkret slöt lefvande och döda ting i sin
oändlige grafkammare.
Midvintersmörker låg äfven pressande tungt öfver den
ensamma, som bönderna plägade benämna friderinnan, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
