Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och flickan?»
»Tvinsot. — Talia, katten har kommit in i skafferiet! —
Fästmannen har blifvit förhäxad af en rival»t förkunnar mor
Ling, när den blodlösa flickan lämnat stugan, »men det skall
snart bli upphäfdt. Hvad vill den främmande med mina örter?»
»Lärd», svarar nämndemansmor lakoniskt.
»Praktiserar, kan jag förstå, med droppar och mäskturer?»
forskar julkåringen med en sned konkurrentblick.
Den främmande värjer sig energiskt mot detta antagande
och går ut i trädgården, där den röd- och hvitstrimmiga katten
åter är i färd med att från en trädgren håna den vingklippta
kajan, som skriker gällt af ileka.
Den hemlighetsfulla kojans allvetande härskarrinna fattar
tag i nämndemansmors veckrika kjortel för att hålla henne
tillbaka i och för en hemlig konferens. Men mor Nils Lars tager
hastigt fart utom dörren, och som en liten julle, dragen af en
pustande ångare, bogseras den gula sierskan ut under den klara
sommarhimlen och in på den smale trädgårdsgången, där
laven-delhäckarne daska henne kring smalbenen med sina violetta
blomvippor.
»Godt om åbrodd, isop och 8 al via», anmärker den
främmande inledningsvis.
»Begagnas ej i min praktik», tillbakavisar den lilla gula.
»Öfverflöd af hvitlök, libbesticka och — hvad ser jag, mor
Ling! Ett säfvenbomsträd, hårdt afkvistadt!» — Den främmande
vändfer sig om och ser den kloka rakt in i ansiktet.
»Stod här före min tid — ja, före mina föräldrars och
morföräldrars. Jag fuskar ej med mäskturer som vissa andra;
har bättre kunskap än somliga», skryter hon och låter ögonen
gå rundt.
»Svartkonst», säger den främmande så tvärt, att mor Ling
hoppar till likt en skrämd katt och mor Nils Lars blinkar för
ordet, Bom om det varit ett yxhugg. »Naturligtvis den hvita
magien, som upphäfver den onda, den svarta», tillägger gästen
långsamt och låter säfvenbomskvistarne glida genom sin hand.
»En får väl söka göra godt, bvad somliga gjort ondt! Se
på Talia där inne och på pojken! Och mor Nils Lars minnesju,
när jag skaffade igen smörlyckan, som var tagen från Hans Ols
i Elackarp, och gikten, som jag läste bort för gamle klockaren»,
vädjar julkäringen och söker räta upp sin flate kropp, som
sjunkit i hop liksom om degen mjuknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
