Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kulörta prinsessor... Ja, men bara inga färglagda
hof-historier; dylikt är min fasa.»
Alla skrattade, men kaptenen tänkte: Alltså ingen al de
vanliga ja-bevars-sällskapsdamerna. Men hvar i vida världen
hade han förr sett någon, som liknade denna flicka med de stora
och outgrundliga ögonen och barnaleendet kring bågformig
Öfver-läpp? Före hans afresa från fäderneslandet fanns Maria Hejde
ej i denna familj och icke heller i kretsen af hans vänner och
bekanta.
Hon återtog sin plats vid bordet och började skala ett
päron åt sig.
»Få vi då be dig om en kulört prinsessa», sade värden,
»så snart som möjligt, i fall du ej har någon sammetsbrun på
lager», tilläde han muntert.
Kapten Lentz var nu med sina tankar på jakt efter ett
minne, som jämt dök fram och flydde undan honom liksom i en
tät dimma.
»Din ande lustvandrar nog nu under palmer», sade
rytt-mästaren, den tredje af herrarne vid bordet. »Återvänd till oss,
bror Lentz I»
»Palmer? Nej, jag återsåg i minnet ett landskap af helt
annan beskaffenhet Vida, sanka ängar, en bred, strid å,
vattenkvarnar, ett gammalt herresäte med runda, liksom svarfvade torn.
Säg, har det händt någon af er, att edert minne behållit blott
en enda sak, ett föremål, en tilldragelse eller låt mig hellre säga
en enda punkt på en tafla, som lifvet tecknat på minnets duk?
Det är, som om man såge en gammal tafla, där blott en figur är
belyst, medan allt det öfriga antingen är urblekt eller insvept
i mörker.»
»Åh ja», sade fröken Hejde, när ingen af de andra svarade.
»Men jag har den erfarenheten, att själfva den handling, som en
dylik tafla förtäljer, har etsat sig så starkt in i minnet, att allt
det öfriga, till och med namnet och utseendet på taflans
hufvud-figur, blekt9 bort vid... glödteckningen.»
»Glödteckningen! Man skulle tro, att vår Maria ändå någon
gång i lifvet kommit för nära elden», sade värdinnan. »Eljest
är det ju din berömmelse, att du aldrig varit förälskad.»
»Min berömmelse! Jag tror aldrig, att någon har hört mig
berömma mig af, att jag hittills ej erfarit något af det, som i
allmänhet går under namn af kärlek. Men jag har dock en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
