Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kände, att åfven hon na såg samma landskap, och hon
greps af ångest öfver, att han kunde tro, att hon hela tiden vetat,
till och för hvem hon omtalat allt detta. Hvad hade för öfrigt
kommit öfver henne för en pratsjukans demon, att hon kunnat
göra något så illa och ofint som att skildra sådant, som
söndersmulas, tillplattas under ordets tyngd och som blir till karrikatyr,
når det inpressas i formen af en berättelse vid... desserten.
® Lentz, Lentz — nej, nej, så hette han ej!» Detta var det
råddningsankar, hon i tanken utkastade vid den böljegång, som
nu hotade att begrafva Maria Hejdes yttre lagn. »Nej, säkert
var det icke Lentz, ty ett sådant namn skulle hafva stannat i
hennes minne. Nej, icke Lentz.»
Han förstod hennes pinsamma känslor, och hade han och
hon varit allena, skulle han hafva lyft upp det omedvetet
nedböjda ansiktet, liksom han förr upplyft det af kväfd sorg darrande
barnet, och han skulle nu hafva gjort henne samma fråga som
då bland de himmelsblå linblommorna. Men nu gällde det dock
först att lugna henne genom att nämna det namn, efter hvilket
hon famlade i minnet.
»Ja, det är märkligt, så fort ett namn kan falla oss ur
minnet och därmed äfven den person, som bär det», återtog
kap-tenen samtalstråden. »Så har jag, till exempel, träffat skolkamrater...
äfven ett par kamrater från universitetet... hvilka ej i kapten Lentz
igenkänt Erik Holmgren, såsom mitt ärliga namn lydde i min
gröna ungdom.»
»Erik... Erik Holmgren! Ja, så hette han! Och det var
hans yngre bror, som hade ljust hår... Det ha vi aldrig vetat,»
utbrast värdinnan.
»Det var ju ej heller något af vikt för andra än för min mors
tyska släktingar, hvilka fäste min namnförändring... min mor
hette Lentz. .. vid ett arf, som jag ej hade råd att försaka,
synnerligast, som min far, drifven af flere orsaker, önskade, att jag
skulle bära det vårfriska namnet Lentz.»
Kaptenen uppfångade en skygg tacksamhetsblick från de
där ögonen, som förefallit honom så bekanta, och så började han
tala om sina resor, om gamla borgar med runda, svarfvade torn,
om strida vattendrag och sanka ängar samt om en underskön
liten sol brynt prinsessa, hvars namn han rent glömt ända till i
denna stund: »Marjåm, hette hon.»
»När kapten Lentz talar om henne, tycker man sig vandra
under palmer», sade den unga fru, som satt vid hans vänstra sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
