Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snöbeiastning.
nön, långe efterlåDgtad i skogsbygden, hade ändtligen
kommit, och under den senast förflutna natten hade den
än ytterligare fallit i stora massor. Buskarne i
Norrbydals stora trädgård voro knappt synliga öfver
drif-vorna och de för vintern väl ombonade rosenträden
hade antagit vidunderliga gestalter med snöhättor, frammanande
för fantasien sagornas oformliga troll.
En smal gångstig var nyss uppskottad från trädgårdstrappan ut
till körvägen. Här ute stod skogen på båda sidor med slokande,
snötyngda grenar närmast byggningarne; längre bort var skogen
yngre och glesare, där hade vinden under natten hvirflat upp
snön öfver stenblock och klipphällar, så de liknade befästningar
och lägerhyddor; öfver det hela låg midvinterdagens solsken med
blekt glitter öfver drifvorna.
Tvenne damer gingo efter hvarandra på trädgårdens smale
gångstig ut på körvägen, där en vedsläde lämnat färska, breda
spår i snön; de följde dessa, när de veko af in emellan granarne
och drogo sig inåt i den tätaste delen af skogen.
»Tänker du verkligen pulsa fram ända till timmerplatsen,
eller hvad det kallas, käraste Ingeborg,» ropade den ena damen,
slående snön ur kappans fina pälsbräm. »Det är ju inte
mänskligt väglag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
