Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting, som rymt från hustru och barn, troligen en af dessa
direktörer eller kassörer, som för oegentligbeter i kassan försvunnit;
men därför borde hon och Ingeborg ändå vara hyggliga mot
den olycklige; dock var hon glad öfver, att, i sin rol af
Norrbydals härskarinna, se sig befriad från att personligen egna honom om*
vårdnad. Ingeborg tillbakavisade allvarsamt dylika antaganden och
föreslog Ulla, att de båda ej skulle förirra sig i gissningar öiver
en person, som ju inom relativt kort tid skulle försvinna från
deras horisont och på samma gång ur deras minne, och Ulla
visste, att när Ingeborg talade i den kalla, artiga tonen, ville
hon utan vidare blifva åtlydd.
* *
★
Gubben Arps försäkran, att benbrottet ej var af svårare
art, än att det tämligen fort skulle läkas, gick i fullbordan.
Patienten kunde nu gå på krycka och uppehöll sig en stor del af
dagarne i salongen hos Ulla och Ingeborg. Kölden var mycket
sträng, h varken Arp eller Ingeborg ville ännu höra talas om
gästens färd till Yesternäs och det såg ut, som om denne ej häller
brådskade med att komma dit.
»Jag skulle skrämma slag på gamle baronen, om jag
presenterade mig med krycka för den nervöse herm», yttrade han
en gång i förbigående.
Det var vanligen Ulla, som förde konversationen; hon hade
nu ändrat mening om gästen, han var nu en ung herreman, som
under dessa tryckta tider nödgats sälja sin egendom och nu
sökte arrende under det stora Vesternäs. Hustru och barn hade
han naturligtvis i godt förvar hos någon af sin a rika anförvanter.
Ulla skulle dock varit ännu mer belåten med den fine,
kunskapsrike mannen, om han afsändt bara det allra minsta bref till sin
lilla vackra fru.
En dag, då Ingeborg och Vidolf voro ensamma i salongen,
föll talet på Norrbydal och dess egovidd. Gästen uttryckte sin
förvåning öfver, att fröken Norrby själf akötte egendomen, utan
både inspektor och förvaltare, och dock hade hon förklarat sig
vara född och uppfödd i en stad. »Jag är frestad att fråga
licnne, om hon ej skulle vilja taga mig till till förvaltare på ett år,»
tilläde han halft skämtande, men med en forskande blick på
Ingeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
