Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det Ingeborg med ett tankfullt uttryck genomläste den korta
skrifveleen.
Nu voro ftfven dessa gäster borta, men i etället stod våren
i sin fagraste skrud i den ensliga skogsbygden. Ingeborg bade
återkommit från en promenad kring sina egor med banden full
af rödvioletta backsippor, ocb andra väna vårblommor, hvilka
hon ordnade i en glasskål, då Ulla med förskrämd min kom in
med ett oöppnadt telegram.
»Ridande bud ända från järnvägsstationen», flämtade hon.
— »Det är ställdt till lröken Ingeborg von Zenk; det måste vara
från honotm.
Ingeborg bjöd ärligt till att se lugn ut, men händerna
darrade, då hon slet upp kuvertet. Ulla läste utan vidare öfver
hennes skuldra: »Vunnit arfprocessen. Se Dagbl. 10 d:s!
Kommer själf i morgon. K. V.» »Så innerligen roligt, du Ingeborg,»
utbrast Ulla och började ifrigt söka i de nyss anlända
tidnin-garne. »Här står det visst. — Nej, det gäller ju ett fideikommiss.
— Jo, så sannerligen fir det han Knut Vidolf och så
släktnamnet, ser du det? Och vi, som blott kallat honom vid hans eget
dopnamn! — Det är gubben^Arp skuld till. Men käraste vän»,
fortsatte hon 9nnu mera häpen, ahan blef enkling för två år
sedan; det dödsfallet, ifrån två barn — det sista blott några dagar
gammalt — väckte allmänt deltagande. — Ingeborg du–.»
Men Ingeborg blef borta, Ulla hörde, hur hon reglade sin
sängkammardörr. Då spetsade hon sina läppar till en liten
pojkaktig hvissling. »En isdrottning, som kunnat gå här så stilla
och gömma på hemligheten,» sade hon skämtande, knytande
handen mot den stängde dörren. »Nå, den hemligheten har i alla
fall varit het nog till att smälta henne», tilläde hon belåten.
En vecka senare låstes i tidningarne, att den lycklige
inne-hafvaren af det omtvistade fideikommisset var förlofvad med
fröken Ingeborg Norrby, egarinnan till egendomen Norrbydal.
»Sade jag inte, att solguden skulle komma trots alla
snö-och isbefästningar,» triumferade Ulla.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
