Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla. Då är Rägnel en lördag sä rask, så att hon själv vill
tvätta barnen rena till söndagen.
Da store Melander, ett sådant himlaväsen där blev i
Rote-möllan denna lördagseftermiddagI Tvillingarna var ja pojkar
båda, vet jag, ock hur Rägnel vred ock vände dem, så blev de
inte annat. Jesper gjorde sig också till ock skalle gråta, men
han bara vred på munnen för att maskerera, att han flinade.
Styggen tyckte, det var roligt att vara karl för två söner. Men
modern tog det lilla Pärnillelivet i famn ock sa ander de
stridaste tårar: »Det kan gå an att födas till flicka, när en
värkligt har förskyllt det. Men när en är oskyldig, som detta
mitt lilla barn, då är det en olycka, som pojken kommer att
bära i alla sina levnadsdagar», sa Rägnel. Hon kunde lägga
orden så klart som en präst på predikstolen, när hon satte till.
Ja, där var nu ingenting att göra vid själva saken, fast
prosten själv med egen hand ändrade namnet i kyrkboken ock
det blev kunngjort, att Pärnilla skulle kallas Pär. Men för alla
de gånger jag Qumsade till ock kallade honom Pärnilla, ock
det ända tils pojken fick sin första barkade skinnpäls! Där
fanns de som kallade honom Pärnilla i hela hans liv, ock jag
tror som modern, att det var hans olycka.
Jesper vände näsan i vädret, när pojkarna var tre eller fyra
år gamla. Sedan satt Rägnel som rik enka på Rotemöll&n ock
fick så många friare, som hon hade fingrar på sina händer.
Men hon hade haft nog av Jesper, tyckte hon, ock sa att
människan inte borde vara galen mer än en gång. Ock så
slapp hännes söner från att få styvfar.
Petter, den äldste, var en järtans rar pojke, snäll ock
förståndig, så ingen trodde, att han skulle bli gammal i denna
världen. Pärnilla — jag menar Pär — var nog tyst, lågmält
ock stillsam för världens ögon. Men han tittade nnder lugg.
ock jag trodde honom aldrig mer än jämnt, sen jag sett
honom kyssa gåstösen mitt i nacken, när hon stod ock kände
hönsen en morgon i grågryningen. Modern kunde aldrig riktigt
komma sig för att behandla Pärnilla som en värklig pojke;
Petter skulle jämt ge efter för honom, ock alltid sa Rägnel:
»Petter, du är den störste, du skall vara god mot din stackare
bror. Qan har lidit orätt, allt ifrån det han såg denna jordens
usla ljus», sa Rägnel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
