Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot Petter. Hon bekände, att hon mot stora pängar gått in på
att peka nt honom; men nu var hon rädd för att bli osalig, om
hon gick bort med den stygga lögnen på sitt samvete.
Vem den rätte var, det sa hon inte; men jag visste det,
ock Rönnskan förstod det, så att hade inte jag varit rädd för
den döda Rägnel ock den lömske Pär, så kunde jag ha sagt
Johanna sanningen. Det var just det året Rönnskan begärt
löneförhöjning, så hon ville inte befatta sig med andras
angelägenheter, ock så blev det därvid, att både Boel ock barnet
kom i en ock samma kista. Jag klädde liken, ock antingen
Rägnel blev ond eller god i sin grav, var jag så penetrant, så
jag bad hännes Pärnille-Pär om en näve buxbomskvistar att
strö på likklädseln. Han blev gulgrön i synen, men jag var så
hövlig ock bönfallande, så att han måtte gå ut i trädgården ock
skära, så mycket jag ville ha. Petter var inte tillstädes. Jag
hade passat min tid, förstås.
Petter gick ock såg så skrämmerlig ut, som om han gjort
ända på både Boel ock barnet. Men Pär var lika rödklar ock
grann som alltid. Petter sörjde, för han iute tick Johanna. Ock
den andre rävnacken var glad, att han kom in i hännes stora,
mäktiga släkt, för nu kunde han bli både kyrkevärd, nämdeman
ock riksdagsman, om galet skulle vara.
Så började där att lysas, innan Boel väl var kall i jorden.
Ock Petter såg ut, som han väntade, att yttersta dommen skulle
komma ock förhindra giftermålet. Men ingenting hände, utan
ban fick ta ut slaktsvin ock lam ock malt till bröllopsöl ock
mjöl till bröllopsbröd. Pär skaffade nya stolar ock en stor
spegel från Göteborg. Han ordnade ock rustenerade, så folk
trodde, han var en däkers duktig karl. Ock alla tyckte, att
Johanna kom i smöret, som fick den anständige ynglingen i
stället för den vidlyftige Petter.
Ja, sickna historier! Bröllopsdagen på morgonen kom Petter
in i min stuga ock satte sig vid bordet, la armarna på skivan
ock hela ansiktet ner på armarna. Hela hans kropp skakades
så, att jag trodde benen skulle gå ur den gamla trefoten, som
han satt på.
— Jag har en sådan tandvärk! stönade han.
— Ja i järtat, tänkte jag; ock hade du bara haft tänder
där, min påg, så kunde du ha bitit från dig ifrån början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
